Annons

Gunnar Brandell:Albert Camus

Denna artikel publicerades i SvD 18/10 1957.
Denna artikel publicerades i SvD 18/10 1957.
Under strecket
Publicerad

Bland alla författare, som har mottagit det litterära Nobelpriset, är Albert Camus den som har gått snabbast fram till utmärkelsen. För femton år sedan var han ännu okänd utanför en trängre krets och hade inte publicerat mer än några essäer. Men ett par år därefter, sedan Paris hade befriats och tyskarna drivits över Rhen, var hans namn på allas läppar. Han hade framgång med sina romaner och filosofiska betraktelser, han redigerade den uppmärksammade bokserien ”Espoir” och hans artiklar på ledande plats i motståndstidningen Combat, som vars redaktör han fungerade, hade en tid vidsträckt inflytande.

Camus namn är oupplösligt förknippat med den franska litterära motståndsrörelsen. Han var inte den enda representanten för de nya stämningar och tänkesätt, som hade utformats under de tysta årens kamp mot inkräktaren. Under den första tiden efter befrielsen fick han ibland nöja sig med att spela rollen av sekundant till den dynamiske och talföre Jean Paul Sartre. Men det dröjde inte länge förrän det hade gått upp för de allra flesta, att Camus genom kraften i sin konstnärliga lidelse och disciplinen i sitt uttryck intog en plats för sig, en motståndets d’Artagnan, den yngste och mest övertygande av dess stora författare.

Annons
Annons
Annons