Annons
X
Annons
X
Scen
Recension

Trettondagsafton Akut aktuell Shakespearepjäs

Den manlige narren spelad av Britt Louise Tillbom. Bakre från vänster Monica Almqvist Lovén, Astrid Kakuli, Malte Munkesjö, Viktoria Bergström, Per-Johan Persson och Liselott Lindeborg.
Den manlige narren spelad av Britt Louise Tillbom. Bakre från vänster Monica Almqvist Lovén, Astrid Kakuli, Malte Munkesjö, Viktoria Bergström, Per-Johan Persson och Liselott Lindeborg. Foto: PATRIK PERSSON

SCEN

Trettondagsafton

Genre
Teater

Shakespeare på Gräsgården, Vadstena. Text: William Shakespeare Övers. Göran O Eriksson Regi: Andreas Forner Lindal Kostym: Johanna Lovén Medv: Pontus Plænge, Liselott Lindeborg, Monica Almqvist-Lovén, Johanna Lazcano, Per-Johan Persson, Britt Louise Tillbom, Magnus Munkesjö, Astrid Kakuli m fl.

**Shakespeares pjäser kan **spelas helt utan scenografi. Texten berättar allt publiken behöver veta. Om det är dag eller natt, om scenen föreställer Verona, en skog eller ett slagfält. Ensemblen målar dekoren av sina repliker som måttas av poesi och liknelser. ”Trettondagsafton”, exempelvis, kan spelas på en gräsmatta framför en månghundraårig palatsvägg av tegel, med svalors flykt som tak. Stolar, några tomflaskor och några kärlekspar. Det räcker långt.

Vadstena rymmer mycket kultur, däribland Shakespeare på Gräsgården som ligger mellan klosterkyrkan och Bjälbopalatset från 1300-talet. Den heliga Birgitta vilar bakom den grå stenväggen. Här är resonansen perfekt och tiden ingenting. Shakespeare på Gräsgården har under många år känt och prövar sig fram genom Shakespeares pjäser och spelar denna sommar just ”Trettondagsafton” – om skeppsbrutna Viola som klär ut sig till yngling på jakt efter sin tvillingbror.

**Under elisabetansk **tid framfördes alla roller av pojkar och män. Andreas Forner Lindal väljer en annan väg. Här spelar män alla kvinnoroller och tvärtom. Det blir extra avancerat: En man spelar Viola som klär ut sig till man. Regin vill visa är att vi är dem vi är oavsett attribut. Ingen fjollar sig eller går extra bredbent för att tolka något genusspecifikt – om nu det existerar. Här är alla sig själva. Oavsett kjol eller byxor.

Annons
X

Regigreppet gör att åskådaren till sist inte bryr sig om genustillhörigheten utan i stället njuter av det rustika förväxlingsdramat. På något märkligt sätt förvandlas alla till sina egna kategorier, uppbyggda av humör, ställning och självsyn. Det som därmed händer är att kärleksparen kring vilken handlingen kretsar blir tämligen anonyma. Här är det Shakespeares mer udda gestalter som får träda fram som rätt tragiska figurer. Andreas Blek af Nosen, Tobias Rap, narren och Malvolio spelas här av kvinnor som tar ut svängarna rejält – som män. Kvinnor får ta för sig, vara skabrösa, fulla och svära – och det utan att varken känna skam eller slängas ut ur gemenskapen. Vår syn på regler för manliga och kvinnliga uppförandekoder blir väldigt tydlig.

**Liselott Lindeborg är **underbar som Tobias Rap. Super, härjar och bedrar på njutbar östgötska. Som ”man” kommer Rap undan med det mesta. Lindeborg bjuder på suverän, spritindränkt energi. Andreas Blek af Nosen blir via Monica Almqvist-Lovén en väldigt kul tant med hybris. Narren bär en insikt om ålderdom och utsatthet som Britt Louise Tillbom ger liv. Johanna Lazcano spelar Malvolio som en religiöst ankommen Tartuffegestalt. Bra tänkt, väl utfört.

**Pontus Plænges Viola **har en huvudroll som han insiktsfullt kreerar, men blir ändå utspelad av alla dessa roller som lever sina liv på marginalen. Som när narren sätter fram en tiggarmugg då han sjunger sina melankoliska visor om liv, regn och död. Där blir pjäsen alldeles akut aktuell.

Lars Ring

Annons
Annons
X

Den manlige narren spelad av Britt Louise Tillbom. Bakre från vänster Monica Almqvist Lovén, Astrid Kakuli, Malte Munkesjö, Viktoria Bergström, Per-Johan Persson och Liselott Lindeborg.

Foto: PATRIK PERSSON Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X