Annons
X
Annons
X

Aktiespararna vill slopa rörliga vd-löner

En genomsnittlig vd i något av de 50 största svenska börsbolagen tjänar 40 industriarbetarlöner per år, visar en färsk rapport från LO på måndagen. En viktig förklaring är att den rörliga ersättningsdelen i vd-lönerna har ökat kraftigt, menar Aktiespararnas vd Günther Mårder, som förespråkar en ordentlig fast lön i stället.

Under måndagsförmiddagen presenterade LO sin årliga rapport om inkomstutvecklingen för dem med de högsta posterna inom näringsliv, politik och ekonomi. Inkomsterna har jämförts med snittlönen för en industriarbetare.

Inte minst ingår i granskningen den totala ersättningen för börsbolagens högsta chefer. Den genomsnittliga verkställande direktören i de 50 största bolagen tjänade drygt 12 miljoner kronor 2009. Det motsvarar ett 40-tal industriarbetarlöner, enligt LO-rapporten.

Bland annat LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin pekar i ett debattinlägg i Dagens Nyheter på att statistiken går på tvärs mot statsminister Fredrik Reinfeldts uppgifter om att inkomstskillnaderna inte har ökat sedan 2006. De 50 storbolagschefernas löner ”står i en klass för sig inom en ”byråkratisk elit” som består av bland annat generaldirektörer, chefsekonomer och andra höga chefer inom statlig och privat verksamhet”, heter det i debattinlägget.

Annons
X

Günther Mårder, vd för Aktiespararna, säger till SvD Näringsliv att löneutvecklingen för storbolagscheferna speglar att de rörliga ersättningarna har ökat kraftigt under det senaste decenniet. Det har blivit allt vanligare att bygga in en rörlig del och här följer vi i Sverige den utveckling som tidigare skett i USA.

– Vi är generellt motståndare till rörliga ersättningskomponenter till en börs-vd. Aktiespararna vill hellre se en ordentlig fast del. Ska en vd-lön innehålla en rörlig ersättning ska den baseras på en långsiktighet, säger Günther Mårder.

Som exempel på långsiktighet pekar han på att det är viktigt att utforma en rörlig del som tar hänsyn till aktieutvecklingen i det egna bolaget under flera års tid. Börs-vd:n bör också ha en inlåsning på sitt värdepappersinnehav och en plan för hur värdepappren, exempelvis aktier som han får som rörlig ersättning, successivt ska säljas.

Günther Mårder konstaterar att de rörliga ersättningarna i många börsbolag satts utan noggrann genomlysning.

– Det finns en brist på aktiva ägare i många bolag. Ersättningen är inte så noga känd som den borde vara i börsbolagens styrelser.

Enligt LO-rapporten minskade skillnaden i genomsnittslön mellan arbetare och ”den byråkratiska eliten” åren 1950 till 1980 från elva industriarbetarlöner till fem. Men den har vuxit de senaste 30 åren och snittlönen för eliten var 2009 åtta gånger högre än industriarbetarens. Under samma tid minskade vd-lönerna i storbolagen från 26 industriarbetarlöner till nio för att sedan öka till 41.

Sett till eliten inom just LO har ordförandens inkomst däremot successivt minskat, jämfört med den genomsnittliga industriarbetarlönen. LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin hade till exempel 2009 en årsinkomst som motsvarar 3,6 industriarbetarlöner.

Hennes företrädare Bertil Jonsson, som avgick år 2000, hade under sitt sista helår på sin post en inkomst som motsvarade 4,4 industriarbetarlönen.

Stig Malm däremot, som avgick från detta fackliga toppuppdrag 1993, sedan han uppmärksammats för att som styrelseledamot ha godkänt några generösa fallskärmsavtal, hade under sitt sista år på posten en årsinkomst som motsvarade fem industriarbetarlöner.

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X