Kommentar

Thomas Steinfeld:Åkessons tweet rör vid en öm punkt

Jimmie Åkesson.
Jimmie Åkesson. Foto: Tomas Oneborg

Att kalla Jimmie Åkesson rasist må kännas befriande för hans politiska motståndare, men är inget argument i sig. Tonläget är högt eftersom det är svårt att bekämpa en fiende som liknar en själv.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Annons

Häromdagen twittrade Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson: ”Sverige behöver ett totalstopp, för all invandring som utgör en social, kulturell eller ekonomisk belastning.” Reaktionerna lät inte vänta på sig. Justitieministern Morgan Johansson menade att SD är ”ett tvättäkta rasistisk parti”, och hans partikamrat Annika Strandhäll skrev att det ”offentliga samtalet” spårat ur. Annie Lööf (C) tyckte att det var orimligt att tala om ”människor på flykt” på det sätt Åkesson gjorde, medan Nyamko Sabuni (L) talade om en ”kollektiv skuldbeläggning”. Jimmie Åkesson däremot ryckte bara på axlarna: ”Jag vet inte om jag vill kalla det kritik.”

Åkessons kritik av kritiken har en poäng: att kalla en rasist för en rasist må kännas befriande för hans politiska motståndare. Men det är bara ett ord, inget argument, och formuleringen imponerar inte på en rasist, vare sig han är ”tvättäkta” eller ej. Det har knappast undgått rasisten vilka uppfattningar han själv har. Dessutom vet han att hans anhängare tycker att hans inställning till invandring är fullständigt legitim. Förmodligen anar Åkesson dessutom att ”falsettkritiken” kommer att gynna honom: tonläget vittnar om att han har rört vid en öm punkt.

Annons
Annons
Annons