1000 years of joys and sorrowsAi Weiweis trauma ett fönster in i Kina

Ai Weiwei.
Ai Weiwei. Foto: Staffan Löwstedt

Uppväxten i ett läger tillsammans med sin far – poeten Ai Qing, som hamnat i onåd hos Mao – är ett trauma som tar stor plats i konstnären Ai Weiweis memoarer. För SvD:s Clemens Poellinger öppnar boken ett fönster in mot Kina.

Publicerad
”Jag har en stark impuls att säga emot. Jag är en fighter”, sa Ai Weiwei till SvD i ett  samtal i ateljén i Berlin.

”Jag har en stark impuls att säga emot. Jag är en fighter”, sa Ai Weiwei till SvD i ett samtal i ateljén i Berlin.

Foto: Staffan Löwstedt
Annons

I maj 1967 under ”Den stora proletära kulturrevolutionen” förflyttades Ai Weiweis far Ai Qing från den nyanlagda staden Shihezi ännu djupare in i Xinjiang. Närmare bestämt till en paramilitär produktionsenhet vid Gurbantüngüt-öknens rand. Den politiskt betingade förvisningen av familjen till nordvästra Kina hade då redan varat i ett decennium – Ai Weiweis hela liv. När nu förhållandena skulle bli än svårare återvände modern med Ai Weiweis lillebror till Peking.

”Jag höll tyst, sa varken hej då eller frågade om hon skulle komma tillbaka”, skriver den i dag 64-årige världsberömde konstnären, aktivisten och regimkritikern i sin självbiografi, vars titel ”1 000 years of joys and sorrows” citerar en av faderns dikter.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons