X
Annons
X
Recension

Ett lyckligt spökes anteckningar Ai Wei Wei har många kaniner i sin hatt

Poeten Yang Lians och konstnären Ai Weiweis röster är oumbärliga i en värld där människor fördrivs och tvingas gå i exil. I en nytolkning av Yangs poesi samt i en samtalsbok mellan de två kinesiska vännerna betonas lekfullhetens betydelse i konsten.

Ai Weiwei och Yang Lian. Foto: Poesiefestival Berlin 2018/Gezett

De flyktingströmmar som oroar världen i dag, som de mellanamerikanska vandringarna norrut mot Mexiko och USA eller folkströmmarna från Nordafrika och Syrien, är inte unika i historien. Nyligen högtidlighölls exempelvis 80-årsminnet av den spanske poeten Antonio Machados död i Collioure nära spanskfranska gränsen. Han dog ungefär samtidigt som en halv miljon av hans landsmän tvangs lämna Spanien. På dödsbädden lär han ha lämnat i från sig en minimal sista dikt: "Dessa azurblå dagar och denna sol i barndomen".

Så enkelt kan man sammanfatta den naturliga nostalgi som alla i tid och rum fördrivna måste känna, oavsett de konkreta omständigheterna bakom exilen.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X