X
Annons
X

Pernilla Ståhl: Afrikas italienska sår är ännu oläkta

Även under första hälften av 1900-talet var båttrafiken med ­emigranter tät mellan Libyen och Italien, men den gången var det italienarna som flyttade till ”det förlovade landet”. Nya böcker belyser spåren av Italiens historia som afrikansk kolonialmakt.

Uppdaterad
Publicerad
Italienska kolonisatörer på väg till Libyen vid kajen i Venedig den 13 november 1939.
Italienska kolonisatörer på väg till Libyen vid kajen i Venedig den 13 november 1939. Foto: AOP

En solig oktobermorgon går närmare 20  000 emigranter ombord på en båt för att färdas över Medelhavet. De lämnar fattigdom och överbefolkning, och hoppas på bättre framtidsutsikter i det nya landet. Färden går från Italien till Libyen. Året är 1938. Välregisserade journalfilmer från tiden visar triumfatoriskt hur familjer med nyfödda barn ska föra den italienska fascistiska civilisationen vidare. På kajen i Venedig står folk med flaggor och vinkar.

Italienska kolonisatörer på väg till Libyen vid kajen i Venedig den 13 november 1939.

Foto: AOP Bild 1 av 4

Benito Mussolini besöker den antika staden Leptis Magna i Libyen 1934.

Foto: AOP Bild 2 av 4

Cinema Impero i Asmara, Eritrea, byggt 1937.

Foto: Eric Lafforgue/AOP Bild 3 av 4

Bensinstationen Fiat Tagliero i Asmara, Eritrea.

Foto: AOP Bild 4 av 4
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X