Annons

Jeana Jarlsbo:Afrikansk litteratur väcker antiken till liv

LEVANDE KULTURARV. En lång rad afrikanska författare har visat intresse för antikens kultur och på olika sätt speglat det i sina verk. En ny studie dyker ner i ett ”antikt bibliotek” med författarnas referenser och blinkningar till antikens diktare och filosofer.

Uppdaterad
Publicerad

Sture Linnér berättar i sin bok ”Grekisk gryning” (2005) att han alltid känt ett starkt behov av att söka sig tillbaka till den grekisk-romerska forntidens litteratur och konst, där han, särskilt i svåra stunder, hämtat mod och kraft att gå ännu ett stycke vidare. Tyvärr ter sig antikens kultur nuförtiden mestadels som ”en ohjälpligt svunnen värld”, den når oss blott, med Gunnar Ekelöfs ord, i ”skärvor och viskningar”, skriver Linnér. ”Men ändå: ger vi oss tid att lyssna till viskningarna i mörkret, att treva med skygga fingertoppar över skärvornas gåtfulla tecken – känner vi måhända trots allt, i benådade ögonblick, under den sargade ytan något levande, varmt.” I boken visar Linnér hur det omistliga kulturarvet från antiken påverkar oss än idag.

Antiken har även lämnat avtryck långt utanför det som kallas den västerländska civilisationen. Faktum är att en lång rad afrikanska författare, däribland Léopold Sédar Senghor, Wole Soyinka, Mongo Beti och Valentin-Yves Mudimbe, har visat ett stort intresse för den grekisk-romerska forntidens litteratur och historia. Detta har under årens lopp både rosats och risats av kritikerna. Att många afrikaner i sina böcker i hög grad citerar ur eller knyter an till antika texter har betraktats antingen som en föredömlig behärskning av en viktig del av den västerländska kulturen, eller tvärtom som en strävan efter att imitera européernas lärdom och därmed fjärma sig från Afrikas kulturvärld.

Annons
Annons
Annons