Annons
X
Annons
X

Adonis har anammat jihadisternas syn på islam

När Nobelprisfavoriten betraktar kriget i Syrien och dess följder är hans kritik mot islam inte nådig. Men genom att bara utgå från salafisternas snäva tolkning av läran ger han de intoleranta fanatikerna rätt i att deras väg är den enda, skriver Elizabeth Özdalga.

Bokhösten 2016
Ali Ahmad Said Asbar (främst känd under pseudonymen Adonis) är en av världens främsta poeter, men även hård kritiker av islam. I "Våld och islam" samtalar han med sin franska översättare, psykoanalytikern Horia Abdelouahed om följderna av kriget i Syrien.
Ali Ahmad Said Asbar (främst känd under pseudonymen Adonis) är en av världens främsta poeter, men även hård kritiker av islam. I "Våld och islam" samtalar han med sin franska översättare, psykoanalytikern Horia Abdelouahed om följderna av kriget i Syrien. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Våld och islam. Samtal med Houria Abdelouahed

Författare
Genre
Sakprosa
Förlag
Volante
ISBN
9789188123466

Övers: Pär Svensson 200 s.

”Våld och islam” bygger på en dialog mellan den syriske poeten Adonis (f. 1930) och hans franska översättare Houria Abdelouahed, som också är psykoanalytiker. Bakgrunden till detta samtal är de senaste årens blodiga inbördeskrig i Syrien, där motståndet mot Assad-diktaturen är starkt splittrat och där olika jihadistiska grupper med Islamiska Staten (i boken Daesh) i spetsen spelat en framträdande roll. Att så mycket av krigets grymheter utövats – och utövas – i islams namn har lett till att också grunderna för religionen som sådan kommit att ifrågasättas.

Adonis är inte nådig i sin kritik. Islam representerar en alltigenom negativ kraft. Genom att kräva blind lydnad eller "fullständig underkastelse" under bokstaven (Koranen/Texten) motverkar den individens fria utveckling – också som medborgare – och hindrar därmed allt socialt och kulturellt framåtskridande. Islam står också för likriktning: "det vi kallar 'islam' har inte respekterat mångfald ens inom det arabiska samhället. Denna lära har gått till angrepp mot konsten och försökt förstöra all den skönhet som fanns före islam". Islam har blivit ett verktyg för snöd köpmannamentalitet och ohöljt maktsträvande. "Våldet måste heliggöras eftersom det försvarar det heliga".

Det finns enligt Adonis hundratals exempel på detta förhärligande av våldet i Koranen ("tortyr i mer än 370 verser"). Därför är det heller ingen tillfällighet att islam utnyttjas som drivkraft/ledmotiv i dagens blodiga konflikter. Ända sedan tiden för det första kalifatet har islam fört våldets talan. Islam är i grunden en makt- och våldsideologi. "Våldet dödar inte bara det självständiga tänkandet utan gör dessutom den muslimska människan mindre mänsklig".

Annons
X

Adonis har blivit hårt kritiserad för denna negativa och i grunden essentialistiska bild av islam och dess rättrogna. Utifrån sin egen såväl rationalistiska som konstbejakande världssyn ser han islam som alltigenom "upplysningsfientlig". Det är nog så problematiskt att han uteslutande fördömer, utan att försöka tränga bakom och förstå. Det som ytterligare förstärker det tvivelaktiga i hans analys är emellertid att han själv anammat den syn på islam som han går till angrepp emot. Detta kan verka paradoxalt, men Adonis tycks ha gjort jihadisternas beskrivning av islam till sin egen. Det är med utgångspunkt i deras snäva, salafistiska tolkning av läran som han går till angrepp mot traditionen i sin helhet, trots att islam – religiöst, historiskt, kulturellt och civilisatoriskt – knappast, såsom radikalerna hävdar, låter sig sammanfattas i några enkla postulat.

Det är allmänt känt att wahhabismen under senare decennier blivit inflytelserik långt utanför ursprungslandet Saudiarabien. Wahhabismen, efter teologen Muhammad ibn al Wahhab (1703-92), representerar en tillspetsad tolkning av den på Arabiska halvön förhärskande hanbalitiska rättsskolan, känd för sin bokstavstro och stränga ortopraxi. Rättesnörena utgörs av Koranen och sunna, det vill säga de traditioner som beskriver och lär ut hur Muhammed och de tre första generationerna muslimer (salaf, därav beteckningen salafism) levde. Inte bara världsliga njutningar, utan också helgondyrkan och gravprocessioner förkastas. Övriga sunnitiska rättsskolor – hanafi, maliki och shafi – som traditionellt har större utbredning, är mindre religiöst fanatiska och intoleranta. Detta gäller inte minst hanafiskolan, som dominerade inom det Osmanska riket.

I spåren av oljan och de globala stormakternas intresse av att hålla sig väl med det wahhabistiskt styrda Saudiarabien, har wahhabismen spridits – bokstavligen exporterats – till militanta aktivistgrupper långt utanför den Arabiska halvön, såsom Afghanistan, Irak, Syrien, Turkiet, Kaukasus, Balkan, Nordafrika, även Europa och USA. Att denna tolkning också blivit humanisten Adonis bild av islam, tyder på dess ideologiska genomslagskraft och dominans.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Inför den kraftmätning mellan stater, stammar, folkgrupper och deras olika maktintressen som för närvarande pågår i Mellanöstern faller bokens psykoanalytiska perspektiv till föga. Om samtalet i stället hade fokuserat på de historiska och sociologiska aspekterna, hade också den wahhabitiska/salafistiska islamtolkningen fått sin rätta, mera begränsade inramning. Då hade också de hårdföra proto-nationalistiska särintressen som döljer sig bakom den islamistiska retoriken kunnat exponeras på ett annat sätt. Konflikten handlar ju ytterst om hur och av vem de territorier, där striderna nu utspelas, skall erövras och konsolideras.

    Men Adonis värjer sig emot historien. "Jag har tappat lusten att tala om det som kallas arabernas historia. Jag orkar inte längre tala om araber annat än på poesins område". Som boken nu presenteras blir den knappast till något annat än ett smärtsamt och utdraget rop av förtvivlan: "Det är så smutsigt alltsammans" som Adonis skriver. Läsaren kan inte annat än känna stor sympati med författaren inför denna känsla av vanmakt på grund av krigets fasor och bristen på lösningar. Men Adonis sätt att förhålla sig till de frågor som väcks av det över fem år långa inbördeskriget med alla dess misslyckanden, besvikelser och tragik är alltför svepande och otydliga. På det sättet är bokens omslagstext talande i mer än ett avseende: ”Våld och islam” i stympade bokstäver.

    Annons

    Ali Ahmad Said Asbar (främst känd under pseudonymen Adonis) är en av världens främsta poeter, men även hård kritiker av islam. I "Våld och islam" samtalar han med sin franska översättare, psykoanalytikern Horia Abdelouahed om följderna av kriget i Syrien.

    Foto: Fredrik Sandberg/TT Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X