X
Annons
X

Ädelmodiga djur och människans bestialiska natur

Ligger det i människans natur att vara moralisk, eller är moralen något vi skapat för att hålla vår bestialiska natur i schack? Frågan är bedräglig eftersom den kan låta som en vetenskaplig fråga om moralen, samtidigt som den tycks tillhöra moralen och uppmana oss att uttrycka vår inställning till livet. Omedelbart efter att ha suttit i tyskarnas koncentrationsläger skriver Primo Levi, i nöd att berätta det ofattbara, boken "Är detta en människa?". Frågan om människans moraliska natur väcks inte bara av nazisternas beteende, utan framför allt av Levis eget och medfångarnas. I lägret fördes kampen för överlevnad utan förskoning, skriver Levi. Betyder det att nazisterna demaskerade den civiliserade människan – slipade bort den moraliska fernissan – och återförde fångarna till deras bestialiska urtillstånd? Levi svarar: Nej! Hans och de andra fångarnas beräknande beteende och kallsinnighet gentemot varandras lidande uttryckte inte människans sanna natur, utan skapades av omständigheterna i lägret. Levis svar uttrycker en kämpande tro på livet, men den motsatta inställningen är tyvärr lika begriplig.

Frågan som inleder denna streckare är alltså inte självklart en vetenskapsfråga om moralen, utan ofta frågar vi hur djupt moralen är förankrad i oss just för att vi som moraliska varelser kämpar med våra ideal, förhoppningar och attityder till ett liv som ibland sviker oss. Denna kamp att moraliskt förstå människan färgas dock av våra bilder av naturen, som kan vara mer eller mindre korrekta. I sin efterskrift förklarar Levi antisemitismen som en djurisk impuls till intolerans som människan inte lyckats att hålla tillbaka, och tycks förutsätta att intolerans utmärker djur.

Annons
X
Annons
X
Annons
X