Annons

Adaktusson: Ja till försvarssamverkan, nej till EU-armé

Visst ska EU-länderna samverka för att stärka försvaren mot Ryssland, men Nato finns redan, skriver EU-parlamentarikern Lars Adaktusson.

Publicerad
Gärna EU-samverkan men först Natomedlemskap, säger Europaparlamentarikern Lars Adaktusson.
Gärna EU-samverkan men först Natomedlemskap, säger Europaparlamentarikern Lars Adaktusson. Foto: FREDRIK PERSSON / TT

Försvarsfrågan har på senare tid fått ny aktualitet i många länder, men också i EU-sammanhang debatteras frågan. Att Storbritannien som traditionellt varit motståndare till fördjupat europeiskt försvarssamarbete har beslutat lämna EU är en orsak till debatten. En annan faktor är den nyvalde amerikanske presidentens tydliga signaler om en nedtrappning av USA:s säkerhetsåtaganden i Europa.

I grunden är det positivt att EU stärker sitt engagemang på försvarspolitikens område. Inför Rysslands alltmer aggressiva uppträdande och en allmänt växande säkerhetspolitisk osäkerhet är det nödvändigt att exempelvis ta tillvara Europasamarbetets möjligheter när det gäller forskning och utveckling av kostsam försvarsmateriel. Mer kan också göras för att effektivisera lednings- och samordningssystem för EU-gemensamma träningsinsatser, till exempel sådana som pågår i flera afrikanska länder.

Federalistiska krafter i Europa använder den pågående debatten för att flytta fram sina positioner. Förslag om gemensamma stridskrafter och en renodlad EU-armé har lanserats av såväl Europaparlamentets majoritet som EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker. Hittills har dock medlemsländernas regeringar varit avvisande, många med den i sak riktiga invändningen att det sedan lång tid finns en effektiv och väl fungerande försvarsstruktur för västvärldens demokratier och den stavas Nato.

Annons

Kristdemokraterna är ett av de partier som, i den oroliga värld vi lever, verkar för ett svenskt Natomedlemskap. Ingen enskild nation kan inför vår tids nya och allvarliga hot klara sig på egen hand, säkerhet byggs i samverkan med andra. Chefen för European Defence Agency, Jorge Domecq, uttryckte detta väl när han nyligen i en debattartikel skrev: ”Låt mig vara tydlig, vi européer har inget annat alternativ än att gå samman i säkerhets- och försvarsfrågor.”

För någon vecka sedan tog Europaparlamentet ställning till ett betänkande som innehåller konkreta förslag om hur Europeiska unionen bör utvecklas framöver på försvarspolitikens område. Fördjupat samarbete mellan EU och Nato, en permanent ledningskapacitet för militära insatser utomlands samt en gemensam europeisk försvarsfond är exempel på konstruktiva förslag i betänkandet. Dessa förslag är också på god väg att genomföras.

Tyvärr spelar Europaparlamentet bort delar av sin roll som konstruktiv samtalspartner i försvarspolitiken genom att även förorda en stegvis överföring av militär beslutsmakt till EU-nivå. Vem som efterfrågar detta är inte helt klart, generellt vet vi att Europas medborgare vill se mindre av maktöverföring till Bryssel i frågor där medlemsländerna själva har bäst kompetens. I en situation där förtroendet för EU är lågt och populismen firar triumfer riskerar därför Europaparlamentets ambitioner om långtgående överstatlighet på försvarsområdet att bli direkt kontraproduktiva.

Det är ingen tvekan om att EU, även utan egen armé, har en viktig roll att spela på försvarspolitikens område. Förutom gemensamma satsningar och fördelning av kostnader när det gäller forskning och materielutveckling kan EU bidra till politisk stabilitet och minskad sårbarhet genom samarbetet inom energiunionen.

Ett annat effektivt EU-redskap är den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken där enighet och klarspråk ger inflytande över den politiska utvecklingen, inte minst i vårt närområde. Bland EU:s stats- och regeringschefer i rådet har den dominerande uppfattningen länge varit att EU på försvarsområdet inte ska utvecklas till en parallell struktur med Nato. Den svenska regeringen har i rådssammanhang intagit en liknande position och tydligt markerat mot förslag om tunga försvarsöverbyggnader inom EU.

Detta är välkommet och viktigt, inte minst för att hävda närhetsprincipen och överbrygga förtroendeklyftan mellan medborgare och beslutsfattare. Än viktigare vore det dock att regeringen snarast övergav det ohållbara och närmast dogmatiska motståndet mot ett svenskt Natomedlemskap. I grunden bygger såväl EU:s som Sveriges försvarsdoktrin på den trygghet som Nato erbjuder och för ökad stabilitet och allas vår säkerhet är det dags att ta konsekvenserna av detta.

Det är hög tid för den svenska regeringen att kasta loss från 1970-talets tankegods med USA-fientlighet och vänsterflum. Det är hög tid att leda vårt land in i det västliga försvarssamarbete där vi de facto hör hemma.

LARS ADAKTUSSON är Europaparlamentariker (KD).

Annons
Annons

Gärna EU-samverkan men först Natomedlemskap, säger Europaparlamentarikern Lars Adaktusson.

Foto: FREDRIK PERSSON / TT Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons