Annons
X
Annons
X

Adaktusson: EU:s väljare vill sköta sina familjer själva

Hur Europas familjer lägger upp sina livspussel ska inte avgöras vid Bryssels sammanträdesbord. Det ska avgöras vid berörda familjers köksbord, skriver Europaparlamentariker Lars Adaktusson (KD).

[object Object]
Lars Adaktusson (KD) Foto: Lars Pehrson

DEBATT | FAMILJEPOLITIK

Demoskop har nyligen genomfört en undersökning som visar att en överväldigande majoritet av svenska folket säger nej till överstatlig familjepolitik.

EU-kommissionen har långtgående planer på att samordna föräldraförsäkringen i EU:s samtliga medlemsstater. Detta ska ske inom ramen för en ny överstatlig reglering om sociala rättigheter som bland andra den svenska regeringen kampanjar för runt om i Europa. Att låta EU:s beslutsfattare ta över familjepolitiken och flytta familjernas makt över sin egen vardag till korridorerna i Bryssel strider mot den viktiga närhetsprincipen, men också mot sunt förnuft.

Ändå är ambitionen att stegvis EU-harmonisera föräldraförsäkringen djupt rotad. Sedan lång tid finns en gemensam miniminivå som innebär att medlemsländerna förbinder sig att säkerställa rätten till fyra månaders obetald föräldraledighet. Samtidigt har det varit uppenbart att såväl den nuvarande som tidigare EU-kommissioner aktivt agerat för att en större del av familjepolitiken ska föras över till EU-nivå.

Annons
X

Under förra mandatperioden lanserade den dåvarande kommissionen ett så kallat mammaledighetsdirektiv för att tvinga fram en harmonisering av reglerna om föräldraledighet för nyblivna mödrar. Förhandlingarna om innehållet spårade dock ur och det hela slutade med ett förslag till direktiv som innehöll krav på att nyblivna mammor ska vara hemma under minst sex veckor efter förlossningen. Det vill säga ett renodlat arbetsförbud.

Denna maktöverföring från Europas familjer till beslutsfattarna i Bryssel blev dessbättre inte verklighet och direktivet är numer tillbakadraget. Efter år av bollande fram och tillbaka mellan kommissionen, parlamentet och rådet står det klart att politiskt stöd saknas. Slutsatsen av detta och av den växande EU-kritiska opinion som vi just nu ser i Europa borde vara självklar; låt medlemsländerna behålla inflytandet över familjefrågor och socialpolitik.

Så enkelt är det dock inte.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Med bland andra den svenska vänsterregeringen som ivrig påhejare har EU-kommissionen valt att i stället återkomma med nya idéer inom det område som på EU-prosa kallas work-life balance. Bindande EU-lagstiftning för att påverka balansen mellan medborgarnas privatliv och arbete ska enligt planeringen lanseras redan i början av nästa år. I kommissionens knapphändiga information om vad som komma skall är det svårt att läsa in något annat än nya ambitioner och nya steg för att harmonisera medlemsländernas familjepolitik.

    Med anledning av detta finns det anledning att påminna om väljarnas uppfattning i frågan. Opinionsinstitutet Demoskop har på Kristdemokraternas uppdrag nyligen genomfört en undersökning som visar att en överväldigande majoritet av svenska folket säger nej till överstatlig familjepolitik.

    Av de tillfrågade säger 77 procent att de i liten eller ingen utsträckning vill se en EU-reglering av familjepolitiken. 17 procent anser att EU i stor utsträckning ska reglera medlemsländernas familjepolitik, medan fyra procent vill att EU har en helt gemensam familjepolitik. Även bland regeringspartiernas väljare är motståndet kompakt. Enligt Demoskopundersökningen vill 71 procent av de rödgröna partiernas väljare i liten eller ingen utsträckning se en EU-reglering av familjepolitiken.

    Att den svenska regeringen går i otakt med väljarna i denna för familjerna centrala fråga är ställt utom allt tvivel. Så sent som i september röstade Socialdemokraternas och Miljöpartiets företrädare i Europaparlamentet för en rapport om EU-kommissionens pågående arbete vad gäller balansen mellan privatliv och arbete. En rapport som tog ställning för långtgående maktöverföring med krav på ett helt nytt föräldraförsäkringsdirektiv bland annat.

    Det är ingen tvekan om att familjepolitiken är av avgörande betydelse för samhällsutvecklingen i Europa. Men när EU-kommissionen i sitt utkast till ny social pelare tar upp förbättrad balans mellan privatliv och arbete handlar det inte enbart om att understryka frågans vikt, utan också om att öka EU:s centrala makt på bekostnad av medlemsländerna. Det är detta Stefan Löfven och den svenska regeringen i praktiken strävar efter, det är detta som slagorden om "ökade sociala rättigheter" egentligen handlar om.

    Hur kommissionens kommande förslag på föräldraförsäkringsområdet i detalj skulle påverka svensk lagstiftning återstår att se. Oavsett i vilken utsträckning Sverige skulle behöva ändra lagar är det dock klart att effekterna blir långtgående. Tar Stefan Löfven på sig rätten att ha synpunker på övriga EU-länders familje- och socialpolitik, betyder det att politiska företrädare i exempelvis Grekland, Italien och Litauen har rätt att på motsvarande sätt lägga sig i hur vi i Sverige organiserar politiken på dessa områden.

    Om detta har det under lång tid talats tyst från regeringspartiernas sida. I ambitionen att sprida socialism och vänsterpolitik över Europa betyder vallöften om minskad överstatlighet och maktkoncentration ingenting. Som så ofta under Stefan Löfvens politiska ledarskap säger regeringen en sak och gör en annan.

    Det är ingen tvekan om att Europa behöver mer av sociala rättigheter. Men detta är enligt EU:s fördrag en angelägenhet för medlemsländerna. Samma förhållande gäller familjepolitiken, centraliserat beslutsfattande på detta politikområde är varken rationellt eller motiverat.

    Hur Europas familjer lägger upp sina livspussel ska inte avgöras vid Bryssels sammanträdesbord. Det ska avgöras vid berörda familjers köksbord.

    Lars Adaktusson (KD)

    Europaparlamentariker

    Annons

    Lars Adaktusson (KD)

    Foto: Lars Pehrson Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X