X
Annons
X

Action med hjärtat på rätta stället

Ronny Svenssons ambitiösa produktion av svenska filmklassiker på dvd kan inte betraktas som mindre än en kulturgärning. Först Arne Mattsson-boxen, sedan Roy Anderssons "En kärlekshistoria" och nu Bo Widerbergs "Mannen på taket" från 1976. Inga givna titlar - men desto mer välkomna. Inte minst sedan de med fingertoppskänsla för ljud- och bildkvalitet restaurerats till nyskick och därtill generöst försetts med intressant extramaterial.
Med "Mannen på taket" följer en nygjord dokumentär, "Med sikte på realism", om en filminspelning som ingen inblandad någonsin tycks kunna glömma. Scriptan berättar att det var "oerhört rörigt och ångestladdat", klipparen vittnar om en regissör som var "väldigt bra, men hänsynslös, kaotisk". Fram träder bilden av Bo Widerberg, Visionären - som kunde gå över lik för en idé om en film. Som drev sina medarbetare till sammanbrott och SFI till mångfaldiga budgetöverskridningar. Som utsatte sig själv för livsfara för rätt kameravinkel. Och som verkligen lyckades med sitt uppsåt - att skapa "liv till varje pris".

För Sveriges första actionfilm är tveklöst den bästa än i dag. Delvis just därför att Widerberg inte tillät några genvägar. Det skulle vara riktigt blod (åtta liter direkt från grisslakteriet), riktiga poliser, riktiga knarkare, riktiga tak, riktiga explosioner och riktiga tjänsterum. Resultatet blir en råhet och intensitet som actionregissörerna Harald Hamrell (som för övrigt spelar den mördades unge son i filmen) och Kjell Sundvall bara kan drömma om. Här framstår vardagsslitet på stationen just så sjaskigt som det är och det bottenkörda äktenskapet i Bagarmossen just så trist som det är, alltmedan samhällskritiken framförs precis så svidande som samhällskritik oftare borde framföras; lågmält och vasst.
Det tunga artilleriet sparas i stället till de effektfulla actionscenerna. En exalterad Widerberg vittnar i en tv-intervju bland extramaterialet om hur han känner sig som en liten pojke med fantastiska leksaker - och vem skulle inte vilja krascha en polishelikopter på
Odenplan förutsatt att ingen kom till skada?
Det smått unika med "Mannen på taket" är just balansen mellan djup medmänsklighet, ett angeläget budskap och ren underhållning. Jag hade närapå glömt att sådant förekommer även i den svenska filmhistorien. Vilket blir nästa projekt, Ronny?

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X