X
Annons
X
Recension

Achmatova fångar sin tids tumult

OFÖRVILLAT ÖGA. Anna Achmatova är en av 1900-­talets mest betydande poeter och ett unikt tids­vittne från Sovjetdiktaturen. I den första svenska ­utgåvan av hennes poesi på 30 år, är tolkningarna omsorgsfulla och sorg den dominerande känslan.

"Hon hade ’silverblicken’ – att i en förvriden värld kunna bevara ögat oförvillat." Så heter det om Anna Achmatova i ett efterord till en ny, vackert gråskimrande utgåva med hennes poesi på svenska, den första på 30 år. För urval, översättning och kommentarer svarar Barbara Lönnqvist; tyngdpunkten ligger på den sena produktionen.

Achmatova (1889-1966) är både en av 1900-talets mest betydande poeter och ett unikt tidsvittne till den Sovjetryska diktaturen. Hennes make, diktaren Nikolaj Gumiljov, arkebuserades 1921 efter att grundlöst ha anklagats för anstiftan till uppror. De flesta av hennes vänner och författarkollegor gick under i Stalins terror. Hennes son Lev satt först fem, sedan tio år i läger. Själv ålades Achmatova, som debuterat 1912 och genast nått stor popularitet, publiceringsförbud efter sin femte diktsamling och kunde först under Chrusjtjovs relativa töväder, mot slutet av sitt liv åter börja verka offentligt som poet. Men också då stympades hennes ord av partistyrda redaktörer. Diktsviten "Rekviem" gavs till exempel inte ut i sin helhet på ryska förrän 1987.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X