X
Annons
X
Recension

Iron Man 2 Acceptabelt blixt och dunder

Dags för ännu en Marvel-film med siffra efter. Tony Stark, sympatisk playboy/visionär industriman, lät i slutet av förra filmen världen veta att han är Iron Man, oövervinnerlig superhjälte i skinande hi tech-rustning och bibehållare av världsfreden. In från vänster kommer nu Ivan Vanko (en vodkapuffig Mickey Rourke), med egen dödlig dräkt och egen agenda: att sätta Stark på plats. Den elake skrotnisseryssen får benägen hjälp från Justin Hammer (Sam Rockwell, bra), konkurrent till Stark och ej visionär eller intresserad av fred i världen. Vid Starks sida finns förutom trogna följeslagerskan Pepper Potts, rådige stridsflygaren Rhody Rhodes och lojale bodyguarden Happy Hogan nu även fatala Black Widow (Scarlett Johansson med för lite duktid) och mäktige Nick Fury, bägge från superhjältekollektivet Avengers.

I två timmar blixtrar, smäller och sprakar det i rasande fart. Även om man har sett inledande filmen (och det ska man nog) förbryllar den tvära klippningen lite och en del av karaktärerna skulle ha getts starkare presentationer. Acceptabel slit-och-släng-action är det ändå för den sugne. Roligt är det också att se genuina komikertalanger som Garry Shandling och Clark Gregg (från tv-serien New Adventures of old Christine) i biroller. Men det kunde ha blivit ännu bättre, med tanke på all denna inblandade talang.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X