Recension

Beck - sista vittnetAcceptabel i tv-soffan med en skål ostbågar

Under strecket
Publicerad
Annons

Snabbt tempo med korta replikskiften och inte ens actionscenerna får något utrymme att tala om.
Beck - sista vittnet oroar sig i alltför hög grad för att förlora vår uppmärksamhet, anser SvD:s recensent.

En frånvaro av longörer brukar ju i normala fall vara något berömvärt, inte minst i thrillersammanhang. Men det här är faktiskt larvigt.
Tre och en halv sekund efter det att Martin Beck anländer till arbetsplatsen är det alltid någon som skriker att nu har det hittats ett nytt lik igen, eller att den där bilen har spårats, eller något annat brinnande akut. En enda smocka från Gunvald Larsson och den misstänkte börjar babbla som en dammsugarförsäljare på LSD. Och i samma ögonblick som Beck ensam slår sig ner vid bordet på stamsyltan börjar en okänd kvinna flirta grovt.

Annons
Annons
Annons