X
Annons
X

Tjuvheder Absolut gehör för Plattans folk

Malin Levanons Minna är en fighter som alltid hittar möjligheter.
Malin Levanons Minna är en fighter som alltid hittar möjligheter. Foto: Nadja Hallström

Det känns i kroppen att debuterande regissören Peter Grönlund kan den missbrukarvärld han skildrar. ”Tjuvheder” är ännu en i raden av starka svenska filmer i höst, skriver Jeanette Gentele.

Ett kallt och blåslaget Stockholm med Plattan som nav möter oss i ”Tjuvheder”, samma miljö som i Stefan Jarls klassiska dokumentär ”Dom kallar oss mods” om narkotikavågen i slutet av 60-talet. Det mesta är sig tyvärr förskräckande likt. Men denna gång står två kvinnor i centrum, Minna och Katja. När filmen börjar ska Minna just vräkas efter obetald hyra. En fatal stöld från en langare gör sedan att hon måste gömma sig. Hennes räddning blir Katja, som kämpar med sitt alkoholmissbruk för att få tillbaka sin son. Tillsammans finner de en tillfällig hamn på en illegal camping i Haninge.

Det känns i kroppen att debuterande regissören Peter Grönlund kan den missbrukarvärld han skildrar. Det är inte överdrivet att kalla den för en enda stor familj, med myndighetsrepresentanterna som förmanande föräldrar och missbrukarna som uppstudsiga barn. Alla känner alla och är förnamn med varandra från missbrukarna/langarna till personalen på dagcenter och natthärbärgen, tjänstemännen på kommunen och poliserna i sina bilar. Grönlund fångar tongångarna med absolut gehör.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X