Abisko off pist på egen risk

Fjället är brant och pistmaskinen såld. Kring den bortglömda liften i Abisko är allting off pist och åkarna förväntas ta lavinfara på allvar.

Under strecket
Publicerad
Annons

Liften som sakta glider upp över den täta fjällbjörken är en charmig och närmast antik pjäs från Sven Carlssons Mekaniska i Falun, årsmodell 1966. Resan kan bli väl kylslagen, men annars finns ingen anledning till stress. Här är det ofta så glest mellan skidåkarna att liftskötarna även hinner sälja liftkort och sköta serveringen uppe vid avstigningen. Förresten kan du gärna starta skiddagen med en fika. Utsikten är bedövande vacker och kaffet serveras ur termos eftersom man ännu denna dag saknar elektricitet. Torneträsk och vita fjäll syns i norr. Abisko nationalpark och Fjällportens berömda siluett i öster. Du lägger också märke till att de andra åkarna inne på serveringen är påfallande unga och, av utrustningen att döma, knappast några nybörjare. De flesta bär hjälm, några även ryggplatta, samtliga har lavinsändare. Det finns anledning.
Åkningen startar visserligen med några snälla svängar uppe på kalfjället, men exploderar snart i en synnerligen intensiv höjdupplevelse. Lutningen är grym och pistmaskinen såld. Varenda sväng går off pist och efter branten förgrenar sig ytterligare två uthuggningar genom björkskogen, där terrängen flackar ut över naturliga pucklar. Uthuggningarna är rester av den tidigare svarta pisten och erbjuder i dag den enklaste åkningen som går att få från liften. Dessutom hör fallhöjden till de bättre i landet: 500 meter, vilket ger en tredjeplats i statistiken.
Efter ett par åk i gamla pisten är det dags att dra på skrå från avstigningen. Norrut längs fjällsidan får du en mängd raka åklinjer och strax i söder ligger en naturlig halfpipe som kallas Herr Melin. Skråa ytterligare en bit och du når bäckravinen Rihtunjira. En rökare som dessvärre kan vara lavinbenägen.

Åkningen är tuff och precis vad en företrädesevis ung publik efterfrågar. Många äldre skidåkare sparkar kanske fast pjäxorna i skaren och protesterar om att detta är farligt eller att Abiskofjället bara intresserar en liten smal elit, men verkligheten ser annorlunda ut än på Stenmarks tid. Den utförsåkning som för bara tio år sedan klassades som extrem, framstår i dag närmast som självklar. Skidäventyr som varit tillräckliga för att skänka åkaren hjältestatus genomförs numera så fort förhållandena tillåter. Dessutom har materialutvecklingen, främst skidorna, varit närmast sensationell. Men, framför allt handlar det om en attitydförändring. Uppenbar risk leder inte till ett omedelbart avståndstagande. Med erfarenhet och kunskap kan risken kontrolleras, och njutningen maximeras.

Annons
Annons
Annons