Recension

Forsla fettAase Berg gräver djupt i äcklets estetik

Under strecket
Publicerad
Annons

Aase Bergs tredje diktsamling Forsla fett inleds med ett citat. Det är superdatorn HAL 9000 från Stanley Kubricks ”2001: ett rymdäventyr” som säger: ”Jag är rädd.” Typografin härmar datorns sterila stämma genom att de tre orden deskalerar på sidan. Längst ner, omslutna av en parentes, bidrar de tre bokstäverna i datorns namn till en kontextuell inordning. De fyller orden med mening, eftersom citatet isolerat är att betrakta som högst elliptiskt.
Med HAL:s artificiella livsångest i bakhuvudet har man avsevärt förbättrat sina möjligheter att få ut något av Aase Bergs dunkla poesi. Det är framför allt hågkomsten av den dementa datorns moderliga sidor som kan berika läsningen. Rädslan av att existera och att kunna känna, av att vara född och att föda, och ansvaret som detta medför, återkommer gång på gång.
Liksom i de tidigare diktsamlingarna ”Hos rådjur” (1997) och ”Mörk materia” (1999) har det djuriska och det mänskliga ingått i ett slags symbios och poeten är enträget sysselsatt med att vränga ut och in på kropparna.

I ”Forsla fett” är det företrädesvis harar och valar som dissekeras. Berg tränger in i livets otillgängliga skrymslen, gräver djupt bland livets köttsliga beståndsdelar, under hud och päls, genom späck, och visar efteråt, inte utan triumf, upp sina fettdrypande händer. Vämjelsen manas fram med tungfotade ordbildningar som harulksmjölken, kräfthinnegrå, bröstbrosket och valfiskbukfettet. Det döda spädbarnet i ”Mylingen” blänker till i skogen, vad vi ser är ”barnköttsvampens sötsyrliga blekhet”.
De bergska ingreppen omfattar även språkets anatomi, som i dikten ”Valnöt”: ”Valnöt, / skalnöt / skalle nöter / skalpen inifrån”, och uppvisar ett lekfullt anslag i den ständigt påträngande äckelestetiken. Dessutom: vad annat än höggradig humor kan ge upphov till en dikt rubricerad ”Haren smittar pappa med rabies?”

Annons
Annons
Annons