Underbar gestaltning av vänskapen med en hund

Bengt Ohlsson (född 1963) debuterade 1984 med romanen ”Dö som en man, sa jag”. För ”Gregorius” fick han 2004 års skönlitterära Augustpris.
Bengt Ohlsson (född 1963) debuterade 1984 med romanen ”Dö som en man, sa jag”. För ”Gregorius” fick han 2004 års skönlitterära Augustpris. Foto: Patrick Miller

När Martin i Bengt Ohlssons nya roman träffar en varelse som älskar villkorslöst blir han själv en människa, inte blott en pjäs i det sociala spelet. ”Drick värmen ur min hand” är hans bästa roman hittills, skriver Magnus Eriksson.

Magnus Eriksson
Publicerad
Annons

På nätet finns det massor av bilder på hundar med innerlig blick och budskapet att hunden är den enda varelsen som älskar andra mer än sig själv, liksom att den ser det bästa i oss. Det är sant, vartenda ord. Det vet alla som har ägts av en hund.

Den insikten formar intrigen och känslostämningen i Bengt Ohlssons roman ”Drick värmen ur min hand”. Ohlsson berättar om en socialarbetare som lever i ett äktenskap som gått i stå. En gång fick han ett par monologer uppförda på någon länsteater, men det var länge sedan. Nu ser han sina gamla vänner springa förbi honom i karriären, samtidigt som han alltmer äcklat iakttar spelet i de sociala och kulturella kretsar där han alltjämt rör sig. Bortom förställningen drömmer han även om en ung arbetskamrat, en vacker kvinna som han känner en särskild förtrolighet med.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons