RecensionNy poesi
Omskakande: svårt att värja sig mot Sonnevi
Göran Sonnevis poetiska vitalitet är obruten. Det skriver Ulf Eriksson som har läst poesi som andas storpolitik och krigföring, apokalyptiskt svårmod och dov förtvivlan – men också svindlande ömhet.
Den som har följt Göran Sonnevi genom åren vet att vissa miljöer gärna återkommer, liksom vissa begrepp och stilfigurer. Såtillvida är ”Det osynliga motstyckets bok” ingen överraskning. Vi följer poeten och hans hustru i Stockholmsbostaden, genom det öländska landskapet vid Ormöga, eller på Koster. Samtidigt riktas vår uppmärksamhet oavbrutet mot något i bakgrunden som är det bekantas motsats, ett väldigt mörkt tecken som vi genom våra liv växer in i.
Den nya boken är kortare och strängare sammanhållen än ett par av de ofantliga verken från senare år, som ”Oceanen” och ”Bok utan namn.” Komprimerade, strofiska dikter växlar med längre dagbokslika avsnitt där poeten diarieför sin samtid, rannsakar egna politiska ställningstaganden och reflekterar över verklighetens beskaffenhet liksom de estetiska formernas bärkraft.