RecensionDans
Josef K vilse i musikaliskt fenomenal Kafkakväll
Kampen för det fria ordet och mot antisemitismen är angelägna teman i ”Processen”. Men trots goda intentioner blir de tjeckiska upphovsmännens tolkning av Kafkas roman och liv rörig. Det visuella och musikaliska lyfter dock danskvällen, tycker Gunilla Jensen.
I vårsäsongens sista dagar klipper Kungliga Balettens chef Nicolas Le Riche till med ännu en urpremiär – en helaftonsbalett för stor ensemble. Här knusslas sannerligen inte med pengar och resurser. Från Tjeckien har han hämtat bröderna Jiří och Otto Bubeníček hemmahörande i Prag och med karriärer i bland annat Tyskland. Fina dansare som nu ägnar sig åt koreografi respektive scenografi. Underlaget för denna balett i två akter är landsmannen Franz Kafkas världsberömda roman ”Processen”, utgiven postumt 1925, året efter författarens bortgång i lungsot.
Handlingen i baletten hämtar inte bara stoff från romanen utan också ur Kafkas eget liv och flikar in helt nya händelser och figurer som koreografen diktat till. Allt utspelar sig i ett obegriplig samhälle där förtryck och skoningslös byråkrati råder. Huvudpersonen, Josef K, häktas utan att få veta varför. En parodisk och förvirrande rättegång startar. Individen är rättslös i ett brutalt system. Josef K arbetar på en bank, bland andra kontorsslavar, med meningslösa rutiner. Känslan att hans öde är beseglat är stark. Men den snåriga intrigen gör det svårt att orientera sig i myllret av figurer.