Slavkungens rebellarmé tycktes vara oövervinnerlig
”Spartacus slavuppror är jättekänt, men det skall ha ägt rum minst lika stora uppror på antikens Sicilien. Vad vet vi om dem?”
Det rörde sig om två slavkrig, som båda utspelade sig under 100-talet f.Kr. Våra kunskaper bygger helt och hållet på den antike skriftställaren Diodorus Siculus (Diodoros från Sicilien), som levde under sista århundradet före Kristi födelse. Här nöjer jag mig med att redogöra för den första konflikten, som ägde rum på 130-talet f.Kr.; slavkrig nr. 2 får vänta till en annan blogg.
Upprorets ledare var en syrier vid namn Eunous. Han var en husslav, ägd av Antigenes från Enna, mitt på ön, och hade rykte om sig att vara något av en trollkarl och spåman. När han var som djärvast påstod Eunous att en stor syrisk gudinna brukade uppenbara sig för honom och lova att han skulle bli kung. Antigenes ryckte på axlarna åt detta märkliga tal och tyckte att Eunous var en lustig prick. Eftersom ingen annan slavägare hade en liknande figur på sina ägor tog han sig för att visa upp Eunous på middagsbjudningar och lät honom prata fritt om sina idéer om hur hans idealsamhälle skulle se ut, om han nu fick makt att sätta sina gudomligt inspirerade planer i verket.