RecensionTeater
Djärv karusell av uppkäftig kvinnlig lust
Tolv kvinnor festar, älskar och lider på Årsta Teater. Ann-Sofie Báránys djärva och komiska pjäs utspelar sig i Paris efter första världskriget, en stad rustad för en ny generation öppet homosexuella konstnärer.
Då och då öppnar historien fristäder. En plats, en tid då allt verkar möjligt, då alla kan leva sina egna liv – utan att tänka på vad omgivningen ska tycka. Paris efter första världskriget, och Berlin under den tyska Weimarrepubliken på 1920-talet var sådana platser där kvinnor "av en särskild sort" tog vara på tillfället att vara sig själva, eller pröva fri sexualitet och möjliga samlevnadsformer. Till Paris kom båt efter båt med amerikanskor och dollar – från Gertrude Stein till Djuna Barnes – för att njuta av denna oas. Konsten och litteraturen blommar, friheten är så stor att den nästan är svår att bära...
Ann-Sofie Bárány har nu skrivit "Älskarinnor" – en djärv pjäs som jag först studsar till inför. Stycket är komponerat som en rapp nummerrevy, där alla roller/personer stiliseras och till att börja med framstår som njutningsivriga karikatyrer. Inledningen är ett galet medley där dessa kända kvinnor – idag ikoner – snabbt skissas, en del fånigt besatta av Sapfos eller James Joyces diktning. Andra tvångsmässigt promiskuösa.