Världen är som en lindgrensk skröna
Torgny Lindgrens berättelser pendlar mellan sanning och osanning, det vardagliga och det upphöjda, kaoset och ordningen. Ofta tycks han leka med våra föreställningar av vad som är rätt och fel – men i grunden bär hans böcker på en idé om sturskhetens faror och medmänsklighetens betydelse.
Marit Furn
Publicerad
Fantasien är mitt minne, svarar den åldrade notisskrivaren anspråkslöst, när han i Torgny Lindgrens ”Pölsan” (2002) ska förklara hur han på fri hand kunnat rita en bitvis fiktiv karta och ändå lyckats beskriva raka spåret till ett påhittat berg ute i verkligheten.