RecensionNya filmer

TigrarKänsligt porträtt av fotbollens grymma sidor

Erik Enge i rollen som den unge fotbollstalangen Martin Bengtsson.
Erik Enge i rollen som den unge fotbollstalangen Martin Bengtsson. Foto: TriArt

Att hellre dö än misslyckas – så ser kravet ut på den 16-årige Martin Bengtsson i Ronnie Sandahls drama ”Tigrar”. En känslig film som hade tjänat på att vara mindre pedagogisk, tycker Jan Söderqvist.

Jan Söderqvist
Publicerad
Annons

Det där med den undflyende lyckan är på tapeten i svensk film. I dokumentären ”Drömprins”, som hade premiär förra veckan, var det könsbytaren Erik som bytte kön för att uppnå en smula lycka. Förgäves, bör kanske tilläggas. I ”Tigrar”, en filmatisering med robust verklighetsunderlag, är det fotbollsspelaren Martin som spelar fotboll i likartat syfte. Förgäves, inser vi snart. Det är som förgjort!

Ändå – och det är väl själva premissen för hela berättelsen – är Martin den mest avundsvärde 16-åring man överhuvudtaget kan tänka sig. Han får en möjlighet som alla hans jämnåriga idrottare bara kan drömma om: ett proffskontrakt med FC Inter i Milano, en av Europas klassiska toppklubbar. Dörrar öppnar sig, festandet blir ack så frestande, fotomodeller intresserar sig. Om inte Martin Bengtsson är en lyckans ost, vad finns det då för hopp för någon människa på denna jord?

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons