RecensionBokhösten 2016
Starka bilder inifrån sjukdomens mittpunkt
Inlagd på en psykiatrisk avdelning skrev Andreas Lundberg boken på sina mobiltelefon. Texten, sparsamt redigerad, är så smärtsam att den gör ont att läsa, skriver Måns Wadensjö.
Det är lika bra att säga det direkt: Det här är en smärtsam bok. Det finns inget tvivel om att den var smärtsam att skriva för författaren, och har läsaren bara minsta gnutta empati gör den också väldigt ont att läsa. Så ont att jag, mitt under läsningen, flera gånger var tvungen att lägga den ifrån mig, andas ut och påminna mig om att världen den beskriver inte är min, att det finns andra världar än just den här.
Därför är den inte heller helt lätt att skriva om. Hur ska man kunna recensera drygt 150 boksidor som författaren i förordet förklarar att han skrivit på sin mobiltelefon under den tid han låg inlagd på en sluten psykiatrisk avdelning, och vars existens han sedan helt glömt?