Så lärde sig Zaremba att stå upp mot majoriteten

Varje sommar uppfinner modern nya sjukdomar åt barnen, eftersom hon inte har råd att skicka dem på kollo. Då får de följa med till sanatoriet där hon vikarierar, men vill de bada i havet är det stopp – de är ju sjuka. ”När småbröderna har polio får jag ta reumatismen. Eller tvärtom. I efterhand är jag tacksam för att hon aldrig berättade vilken diagnos som gällde för sommaren”, skriver Maciej Zaremba.

Båda föräldrarna är psykiatriker, men att föräldrar brukar leka med sina barn upptäcker han inte förrän han börjar skolan. Som tonåring i 1960-talets kommunistiska Polen väntar han i veckor på att köpa segelduk, så att han kan låta sy något som påminner om ett par jeans, men lyckas utan svårighet bluffa sig in på presskonferensen och träffa Rolling Stones. Dramatiska, absurda och grymma händelser avlöser varandra när Zaremba berättar sin egen och sin familjs historia, men låt mig säga det redan från början: det är inte dramatiken som gjorde att jag sträckläste ”Huset med de två tornen”.