Kroppen slutar fungera när kyrkan kväver livet

Jonatan är 17. Han har vuxit upp inom en frikyrka. Föräldrarna har en stark position inom församlingen och alla förväntar sig att han ska fungera som det stora föredömet. Det är bara det att han ständigt drabbas av epileptiska anfall, svåra och jobbiga. Han krampar, förlorar medvetandet, kissar på sig. Han och församlingen ber och ber för att han ska helas, men ingenting hjälper, sjukdomen fortsätter. Vad är det för fel? Varför ser inte Gud till Jonatan utan straffar honom? Den där Gud som ska vara kärlek.

Uppsala stadsteater spelar nu en dramatisering av Johan Heltnes roman ”Det finns ingenting att vara rädd för”. Sara Gieses alldels utmärkta och täta scenversion tar pedagogiskt fram en rad olika brännbara ämnen: framförallt det om hur en frikyrkas krav kan utlösa svår stress och depression. Om den direkta kontakten mellan människa och gudomen fallerar beror det ju på att individen gör något fel, tror för svagt.