NattfjärilenHjältesaga om mäns sexuella våld mot kvinnor

Hur skriver man sin släkts historia? Ren fiktion eller så nära den biografiska sanningen det går att komma? Man ärver ju sin kunskap om familjen både genom det som har kunnat sägas och det som har undanhållits – men det är en hel del av det förflutna man omöjligt kan ha förstahandskunskap om. Frågorna aktualiseras när jag läser finska Katja Kettus mustiga romaner ”Barnmorskan”(2013) och den nyutkomna ”Nattfjärilen”. Båda romanerna beskriver människor som av olika skäl passerar gränser i krig och i kärlek – överträdelser som får oåterkallelig betydelse. Och om hur senare generationer ärver ett material som kräver att bli utforskat och sätter dem i kontakt med det förflutna.

I den nya romanen, ”Nattfjärilen” är det den finska journalisten Verna som börjar nysta i en djupt personlig och politisk historia när hon 2015 kommer till byn Lavra, i Marirepubliken. Hon är där för att identifiera kroppen efter sin döde far, den spel- och alkoholberoende etnologiprofessorn Henrik. Men romanens mest sprakande huvudperson är den femtonåriga finska Irga, som skidar över gränsen mellan Finland och Sovjet 1937, förälskad och gravid. Hon längtar efter frihet från sin stränga pappa generalen, men med avskuren tunga för att hon har ”horat med en ryss”, slutar flykten med att hon blir gripen, stämplad som politisk fånge och döms till tjugofem års straffarbete i ett sovjetiskt läger.