Kronberg lurade in åskådaren i tavlorna
Julius Kronbergs konst avfärdas ofta som uppenbart inaktuell och förlegad. Men därmed missar man såväl hans originalitet som det fascinerande sätt på vilket han använde måleriets egenart för att möta den blick som riktas mot bilden.
Julius Kronbergs konst är inte tidlöst klassisk. I stora målningar gav han känslan av att se in i världar man föreställer sig när man läser eller fantiserar. Idé, tanke och berättelse blir aktuella synbilder som målningar. Betraktaren blir ett häpet vittne, på plats i historia och litteratur. Kronbergs konst hör nära samman med en viss publik, en viss kultur och ett tidsavsnitt – decennierna runt sekelskiftet 1900, burgna hem med resurser och anspråk. Med utsiktspunkt från en nutida bildkultur, helt olik Kronbergs, kan man pröva att kalibrera sitt sinne efter målningarnas seendeakter och uppfatta efterglansen av en falnande magi, som kan flamma upp här och var.