RecensionNya romaner
Isande skildring av den rumsrena rasismen
Majgull Axelssons ”Inställd resa till Sabarmati” är en svidande samhällskritisk skildring av ett Sverige där de mer polerade versionerna av rasism alltmer passerar som rumsrena.
Kanske beror det på höstens kyla och mörker att jag kryper in i Majgull Axelssons nya roman som under mjuk, varm filt. Egentligen är det orimligt, för ”Inställd resa till Sabarmati” är inte precis någon mysig plats. Istället är den till brädden fylld med hemskheter; alkoholism, mobbing, misshandel, sjukhusvistelser, dödliga sjukdomar och ödesdigra bilolyckor. Och framförallt är den en isande skildring av hur rasismen, på olika vis, genomsyrar våra samhällen. Axelsson har tagit fram sin mest oförsonligt perforerande hökblick.
Ändå vill jag stanna under den här pläden som ”Inställd resa till Sabarmati” är, och det beror på helt på hantverkets professionalism. I Majgull Axelssons trygga händer får läsaren möta världens små och stora fasor, men för romanen som sådan behöver man inte oroa sig: det här är en författare som vet vad hon håller på med. Visst, här finns troper och grepp som återkommer i författarskapet och som inte fungerar hundraprocentigt: ”Stora Skamskåpet” där Lykke knölar in sina skämmiga minnen – Axelsson är lite för förtjust i skåpmetaforen – och tilltaget att adressera läsaren med ett ”du” och omfamna hen med ett ”vi” som gör att man ser romanfigurerna från ovan på samma sätt som den allvetande berättaren.