Italiens Bolgheri – ett kustnära vinmirakel

Familjen Antinori inbjuder till långa luncher utan stress, speciellt om man får sitta vid bordet intill deras vinfält.
Familjen Antinori inbjuder till långa luncher utan stress, speciellt om man får sitta vid bordet intill deras vinfält. Foto: Alberto Blasetti

Toskanska Bolgheri gör inte bara berömda viner. Regionen bjuder också på vidunderliga landskap, vilda kustremsor och egensinniga Michelinkrogar.

Åsa Johansson
Publicerad
Annons

– Bolgheri kan liknas vid ett italienskt mirakel. På 50 år har vi gått från att vara ett enkelt och fattigt bondesamhälle till att bli en av världens mest erkända vinregioner, konstaterar Albiera Antinori.

Hon tillhör familjen Antinori, ett av världens äldsta familjeföretag som tillverkat vin sedan 1385. Familjen har egendomar över hela i Italien och var en av de första att förstå potentialen i Bolgheri.

Den berömda cypressallén i Bolgheri leder till byn med samma namn. Den ligger vackert mellan gröna kullar och blått hav. Foto: Alberto Blasetti
Den berömda cypressallén i Bolgheri leder till byn med samma namn. Den ligger vackert mellan gröna kullar och blått hav.
Den berömda cypressallén i Bolgheri leder till byn med samma namn. Den ligger vackert mellan gröna kullar och blått hav. Foto: Alberto Blasetti

Vi sitter på familjens nyöppnade restaurang Osteria del Tasso och äter grillat bröd med kycklingleverpaté och familjens egenproducerade salami från cinta senese-grisar. En toskansk ras som är en naturlig korsning mellan vildsvin och vanlig gris. På bordet står viner från Guado al Tasso, Antinoris gård i Bolgheri.

Annons
Annons
På familjen Antinoris restaurang Osteria del Tasso är maten enkel men elegant. Foto: Alberto Blasetti
På familjen Antinoris restaurang Osteria del Tasso är maten enkel men elegant.
På familjen Antinoris restaurang Osteria del Tasso är maten enkel men elegant. Foto: Alberto Blasetti

– Familjen Gherardesca ägde stora marker här i området. På 1930-talet gifte sig två av döttrarna och marken i Bolgheri delades upp i två delar som bröllopsgåva, fortsätter Albiera.

Döttrarna Clarice och Carlotta gifte sig med Mario Incisa della Rochetta och Niccolò Antinori, Albieras farfar. Mario och Niccolò skulle komma att revolutionera den italienska vinvärlden genom att börja göra vin på franska druvsorter – i Toscana!

Mario Incisa della Rochetta födde upp hästar på gården Tenuta San Guido. Han älskade också franska viner. Problemet var att vid den här tiden gjorde man rosé och vita viner i Bolgheri, nästan inga röda.

Friterad fisk på Osteria del Tasso. I Bolgheri blandas hav och land, vilket inte minst märks på krogarnas menyer. Foto: Alberto Blasetti
Friterad fisk på Osteria del Tasso. I Bolgheri blandas hav och land, vilket inte minst märks på krogarnas menyer.
Friterad fisk på Osteria del Tasso. I Bolgheri blandas hav och land, vilket inte minst märks på krogarnas menyer. Foto: Alberto Blasetti

Han bestämde sig för att plantera cabernet sauvignon uppe på en stenig kulle för att göra vin för eget bruk. Det sägs att när han lät sina arbetare prova det fylliga röda vinet fick han som svar att det var en riktig porcata (skit). I Toscana använder man sig av ett färgstarkt språk, så det är möjligt att det stämmer.

Annons
Annons

Han lät också sin svåger och granne Niccolò Antinori prova vinet. Med under provningen fanns också Niccolòs unge son, Piero Antinori – som blev nyfiken. Han frågade om han fick jobba vidare och utveckla vinet. Det fick han och det skulle bli en succé.

När den första årgången av Sassicaia kom ut på marknaden 1971 började allt fler producenter intressera sig för området. Bolgheri fanns plötsligt på världens vinkarta och man tog upp konkurrensen med vindistrikt som Bordeaux och Kalifornien.

– Bolgheri är skapat av familjer. Här finns inga kooperativ, utan familjeföretag i olika storlekar som alla arbetar mot samma mål, säger Albiera Antinori.

Pappa Giovanni startade prisbelönta gården Chiappini 1978. Här tillsammans med döttrarna Martina och Lisa. Foto: Alberto Blasetti
Pappa Giovanni startade prisbelönta gården Chiappini 1978. Här tillsammans med döttrarna Martina och Lisa.
Pappa Giovanni startade prisbelönta gården Chiappini 1978. Här tillsammans med döttrarna Martina och Lisa. Foto: Alberto Blasetti

Familjen Chiappini, som också varit med och skapat Bolgheris framgång, har en helt annan historia.

– Min familj kom hit på 1950-talet. En tid när det skedde en stor jordbruksreform, skatterna höjdes och större gårdar bestämde sig för att sälja av mark. De toskanska bönderna valde att flytta in till städerna och ville bort från jordbruket. Den toskanska landsbygden mer eller mindre tömdes på sin befolkning, berättar Martina Chiappini.

Hennes pappa Giovanni kom som barn till Toscana tillsammans med hela sin by från Le Marche, regionen vid den Adriatiska kusten.

– Det var runt 60 fattiga familjer som flyttade för att försöka skapa sig ett bättre liv. De bosatte sig kring Bolgheri, där mark fanns tillgänglig, och började odla grönsaker i den sandiga jordmånen nära havet, berättar Martina. Men pappa Giovanni ville mer. 1978 fick han möjlighet att köpa mark en bit bort från havet, närmare kullarna, och bestämde sig för att plantera vinrankor i stället för grönsaker.

Annons
Annons
På Osteria San Guidos vinlista finns nästan alla vingårdar i Bolgheri representerade. Restaurangen ägs av familjen Incisa della Rocchetta från Tenuta San Guido. Foto: Alberto Blasetti
På Osteria San Guidos vinlista finns nästan alla vingårdar i Bolgheri representerade. Restaurangen ägs av familjen Incisa della Rocchetta från Tenuta San Guido.
På Osteria San Guidos vinlista finns nästan alla vingårdar i Bolgheri representerade. Restaurangen ägs av familjen Incisa della Rocchetta från Tenuta San Guido. Foto: Alberto Blasetti

– Jag har inte förstått om pappa insåg potentialen eller bara hade turen att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Kanske är det mer troligt att hans beslut grundade sig i ren och skär passion för en plats han älskar, berättar Martina.

Hela familjen Chiappini arbetar på gården som ligger längs den berömda via Bolgherese. Vägen är en naturlig gräns mellan det gnistrande blå havet och de mjuka skogsklädda kullarna i bakgrunden. Via Bolgherese är kantad av berömda vinnamn som Tenuta San Guido, Le Macchiole och Ornellaia. På den sistnämnda arbetar den unga vinmakaren Olga Fusari.

– Jag flyttade hit för att arbeta och har inte ångrat mig en sekund. Jag tillbringar mest tid här på gården, men att ha havet så nära ger en känsla av frihet, säger hon.

Utsikt över Ornellaias vinfält som sträcker sig mot horisonten. I bakgrunden vakar gårdens symbol, en ek som tros vara över 300 år gammal. Foto: Alberto Blasetti
Utsikt över Ornellaias vinfält som sträcker sig mot horisonten. I bakgrunden vakar gårdens symbol, en ek som tros vara över 300 år gammal.
Utsikt över Ornellaias vinfält som sträcker sig mot horisonten. I bakgrunden vakar gårdens symbol, en ek som tros vara över 300 år gammal. Foto: Alberto Blasetti

Vinanläggningen på Ornellaia imponerar, inte minst med alla sina konstverk. Varje år låter man en konstnär dekorera ett litet antal flaskor enligt ett tema som speglar årets skörd. Flaskorna säljs sedan på auktion och pengarna går till välgörande ändamål. Nu senaste var det svenska Nathalie Djurberg och Hans Berg som fick uppdraget. Deras konstverk står i den tjusiga provningssalen samtidigt som en grupp arbetare plockar oliver utanför fönstret.

Annons
Annons

För en vinälskare är ett besök i Bolgheri en dröm. Avstånden är korta och fler och fler ambitiösa restauranger öppnar i området. En av de klassiska stoppen är Osteria San Guido som tillhör vinproducenten Tenuta San Guido. Här står Lorenzo Fabbri i köket. Han är uppvuxen i Bolgheri, men tog en sväng kring klotet innan han bestämde sig för att komma tillbaka.

På Osteria San Guido är vinlistan lång. Här kan man bland annat prova äldre årgångar av Sassicaia. Foto: Alberto Blasetti
På Osteria San Guido är vinlistan lång. Här kan man bland annat prova äldre årgångar av Sassicaia.
På Osteria San Guido är vinlistan lång. Här kan man bland annat prova äldre årgångar av Sassicaia. Foto: Alberto Blasetti

– Jag har rest och arbetat i Japan, Marocko och Nordeuropa. Även om detta är en klassisk toskansk osteria så finns det internationella inslag här och där i mina rätter, berättar han.

Lorenzos ”gnudi”, som kan översättas till nakna ravioli, består av ricotta och spenat och serveras på en smakrik tomatsås. Enkelt och otroligt gott. Förrätten, en panino med foies gras, karamelliserat äpple och krispiga hallon är delikat och komplex på en och samma gång. Vinlistan innehåller etiketter från de flesta av de 60 gårdarna i Bolgheri. Men kanske bäst av allt, här finns äldre årgångar av Sassicaia.

– Från 1990 och framåt har vi nästan alla årgångar, berättar Lorenzo Fabbri innan han säger att han måste vidare.

– Jag har en båt och åker och fiskar så ofta jag kan. Det är det perfekta med Bolgheri, du kan njuta av både hav och land på en och samma dag, säger han.

Den berömda gården Ornellaia gör inte bara omtalade viner utan även en riktigt god extra jungfru-olivolja. Foto: Alberto Blasetti
Den berömda gården Ornellaia gör inte bara omtalade viner utan även en riktigt god extra jungfru-olivolja.
Den berömda gården Ornellaia gör inte bara omtalade viner utan även en riktigt god extra jungfru-olivolja. Foto: Alberto Blasetti
Annons
Annons

Havet ligger endast ett stenkast bort och bjuder in med långa vita och fortfarande vilda stränder. Här finns inga lyxhotell, däremot en mängd campingplatser i olika prisnivåer.

– Inte ens under högsäsong känns det trångt här. Havet kring Bolgheri tillhör fortfarande oss alla, säger Duccio Arrighi. Han driver Tutun Club och erbjuder cykelturer och kurser i de flesta vattensporter. Just i dag håller han på att lära sin son att vindsurfa.

– En perfekt tur är att cykla till Populonia, en by med etruskiska rester som ligger så vackert med utsikt över havet. Och så stannar vi och provar vin längs vägen, säger han och skrattar.

Stränderna kring Bolgheri är milslånga och kantas av grön pinjeskog. Många ägnar sig åt vattensporter. Foto: Alberto Blasetti
Stränderna kring Bolgheri är milslånga och kantas av grön pinjeskog. Många ägnar sig åt vattensporter.
Stränderna kring Bolgheri är milslånga och kantas av grön pinjeskog. Många ägnar sig åt vattensporter. Foto: Alberto Blasetti

En bit bort hittar vi La Pineta, en restaurang med en stjärna i Guide Michelin. Något man inte föreställer sig när man kommer fram, då restaurangen ligger i en luggsliten bungalow precis intill strandkanten. Utanför står en vinglig glasskylt och det ser ut som vilket strandkafé som helst. Men icke. Här arbetar bröderna Andrea och Daniele Zazzeri. Deras farfar startade restaurangen 1964.

– Min farfar och hans bror sålde sand till vägbyggen och hade sitt lilla högkvarter här. När kommunen bestämde sig för att dra in deras tillstånd såg de som sin enda chans att starta en restaurang, berättar Andrea och skakar roat på huvudet. Från början fungerade La Pineta just som ett strandkafé.

Annons
Annons
På enstjärniga La Pineta gör man utsökta fiskrätter. Här fiskfilé med hemlagad majonnäs, spenat från det egna grönsakslandet samt russin och pinjenötter. Foto: Alberto Blasetti
På enstjärniga La Pineta gör man utsökta fiskrätter. Här fiskfilé med hemlagad majonnäs, spenat från det egna grönsakslandet samt russin och pinjenötter.
På enstjärniga La Pineta gör man utsökta fiskrätter. Här fiskfilé med hemlagad majonnäs, spenat från det egna grönsakslandet samt russin och pinjenötter. Foto: Alberto Blasetti

Pappa Luciano gjorde det glesare mellan borden, la på stärkta dukar och satte ihop en meny med enkla rätter för att framhäva de fina råvarorna.

Än i dag fiskar bröderna i sin pappas båt så fort de får chansen. På La Pineta serverar man utsökta fiskrätter med karaktär utan att använda starka kryddor. Spaghettin med bläckfiskbläck och pinfärska minibläckfiskar är så god att gästerna använder bröd för skrapa ihop den sista såsen. Något som ses som oartigt i Italien. Men på La Pineta känner man sig som hemma. Rätterna serveras till ljudet av vågskvalp samtidigt som havsbrisen blåser in genom ett öppet fönster.

Andrea och Daniele Zazze driver enstjärniga strandrestaurangen La Pineta. Foto: Alberto Blasetti
Andrea och Daniele Zazze driver enstjärniga strandrestaurangen La Pineta.
Andrea och Daniele Zazze driver enstjärniga strandrestaurangen La Pineta. Foto: Alberto Blasetti

– De är svåra att stänga eftersom vi målat om dem själva och använde för tjockt med färg, skrattar Andrea samtidigt som han kommer fram med den enorma vinlistan som familjen satt ihop genom åren. La Pineta är öppet året om.

– Men vi tar en kort semester på hösten när solen går ner mellan öarna Elba och Capraia. Då vet vi att det är dags att dra oss tillbaka en stund, säger Andrea Zazzeri.

Kontrasterna i Bolgheri är stora, men känns samtidigt naturliga. Gammalt och nytt. Adel och bönder. Konst och jordbruk. Land och hav.

Allt på en och samma plats och ett måste för alla som tycker om det goda i livet.

Du vet väl att SvD:s alla vintips finns samlade i vår Vinbas? Här fyller SvD:s vinexperter dessutom på med nya vintips varje vecka.

Annons
Annons
Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons