Kirsten Åkerman:Skaka liv i vår slitna samhällskropp

När vi väl nådde våffelstugan på kalfjället i den isande vinden hade händer och fötter brutit kontakten med mig och min rangliga kropp. Tår och fingrar fick luras tillbaka till livet med intensiv massage. De tidiga tonåren brakade på med centimetrar så blodet nådde inte alltid hela vägen fram. Jag lärde mig att göra åkarbrasor, att aldrig stå still och att vara klädd som skulle jag följa med Andrée och hans vänner på polarexpeditionen.