Lånen från Krunegård skiner igenom

I biografin som medföljer pressutskicket står det att inte ens höghusen är höga hemma i Uddevalla. Knutpunkten i Bohuslän är som alla andra småstäder i Sverige och det verkar vara längtan därifrån som har skapat Thomas Stenström, artisten. Som så många andra innan honom är känslan av att inte höra hemma en aldrig sinande källa till bränsle. Stenström blev känd för de flesta med sin svängiga Håkan Hellström-pastisch ”Slå mig hårt i ansiktet” från sitt andra album 2014. Man kan nästan säga att ”Slå mig” är för den generationens popdansgolv vad ”Känn ingen sorg” var för den innan.

På sitt fjärde album ska Stenström alltså fortfarande vara fast i småstadens tristess och jante, men han har samtidigt klivit in i ett uppdaterat ljudlandskap med moderna inslag av så kallad urban, med producenter som Jens ”Chords” Resch (Hov1, Timbuktu, Promoe) och Charlie Bernardo (Stor, Norlie & KKV, Cherrie, Seinabo Sey) som samarbetspartners. Transformationen är kanske inte kosher i den talibana indievärlden, men det är ett intelligent drag rent kommersiellt. Eller kanske snarare överlevnadsmässigt. Det finns redan en Melissa Horn och en Lars Winnerbäck och vad det verkar finns det inte plats för fler ledsna individer med en gitarr.