”Hanna” är 12 år och hemlös
Allt fler barn i Sverige saknar ett hem. Hanna är ett av dem. Snart måste hennes familj flytta – och har ingenstans att ta vägen.
Hanna har en enda dröm – att få bo kvar. Nu har hon funnit kompisar, och är rädd att bli ensam när de måste flytta igen.
Hanna* har bott i Sverige sedan hon var sju år, i dag är hon 12, men har aldrig haft ett riktigt hem. När SvD Junior träffar henne är det bara fyra dagar tills hon, tillsammans med sin mamma och sina två småbröder, måste flytta. Nu har familjen ingenstans att ta vägen.
– Det känns väldigt jobbigt. Jag tänker väldigt ofta på det här, och har svårt att sova, berättar Hanna för SvD Junior.
I lägenheten där de bor, i Hallonbergen utanför Stockholm, trivs hon jättebra. Familjen, som alla sover i samma sovrum, har bott här i snart två år. De har fått veta månad för månad om de kommer att få stanna ett tag till, ibland bara fyra dagar innan kontraktet gått ut.
– Min mamma säger inte så mycket till mig, för att jag inte ska bli stressad. Ibland känns det som att det har gått bra, att vi kanske ska få stanna eller få någonstans att bo. Men sen hör jag mamma prata i telefon och jag blir nästan alltid ledsen då, säger Hanna.
Hanna kom som sjuåring ensam till Sverige från Eritrea. Då var hennes mamma redan i Sverige. Hanna har flyttat runt väldigt mycket. En gång tvingades de bo hos hennes mammas vän i Eskilstuna – det var det enda alternativet. Familjen fick ingen hjälp eller ekonomiskt stöd av kommunen, och då kunde inte Hanna gå i skolan på ett par månader.
Hanna har en enda dröm – att få bo kvar. Nu har hon funnit kompisar, och är rädd att bli ensam när de måste flytta igen.
– Det var tråkigt. Då kände jag mig ensam och utanför.
Innan de fick den här lägenheten bodde de på ett hotellhem i Rinkeby.
– Området var inte bra. Jag var rädd där. Både utomhus och inne. Det brann bilar utanför vår port varje dag. Och fast vi stängde fönstren luktade det rök överallt, säger hon.
Hannas mamma har kämpat för att försöka lösa situationen. Från socialtjänsten, som hjälper folk som har det svårt i samhället, får hon ingen hjälp. Enligt Hannas mamma säger socialtjänsten att hon måste ordna boende själv, att det är hennes ansvar.
Förra veckan var hon på sjukhuset tre gånger. Stressen gör henne sjuk, och hon har gått ner mycket i vikt på kort tid.
– Det är svårt när min dotter kommer till mig och frågar ”mamma, vart ska vi ta vägen?” säger hon.
Hannas mamma är föräldraledig med hennes yngsta lillebror, som bara är tre månader gammal. Med mammapengen och barnbidraget får hon in omkring 9 000 kronor i månaden. Socialtjänsten vill att hon ska söka en lägenhet, ett korttidsboende i Södertälje, som kostar 11 500 kronor i månaden.
– Hade det bara varit jag hade det inte varit några problem. Jag hade kunnat flytta runt. Men med mina tre barn … På måndag har vi ingenstans att bo längre, jag vet inte vart vi ska ta vägen, säger hon.
Hanna har svårt att sova på nätterna. Hon oroar sig för hur det ska bli för familjen. Vart de ska ta vägen, om de behöver sova utomhus och om hon måste lämna sina kompisar. Hon har bara en enda dröm – att få bo kvar.
– Jag har inte haft så mycket kompisar innan, men jag har fått det nu när jag bott här.
Fotnot: Hanna heter egentligen något annat.
