Recension
Suggestivt att omslutas av Noréns livscirkel
Lars Noréns ordlösa bildepos ”Stilla liv” från 2017 har nu blivit en labyrintisk installation på Nationalmuseum skapad av Bobo Ericzén. En utställning att uppleva långsamt.
Det är en märklig men mycket suggestiv känsla att låta sig omslutas av en teateruppsättning. Att fysiskt vandra genom en föreställning som redan är färdigspelad, men ändå bevarad som filmklipp, foton, manusblad och artefakter och rekvisita: ett slitet bord, ett barnbadkar av zink. Det är som om pjäsen fått kropp, eller blivit ett rum. Ögonblick på ögonblick.
Lars Norén skrev 2017 pjäsen ”Stilla liv” som framfördes på Elverket, Dramaten. Avsikten var att fånga ett sekel av mörk historia från 1890 till idag utan att använda ord. Han var inspirerad av Beckett och var intresserad av att undersöka hur mycket man kan säga utan att använda språk. Resultatet blev 90 bilder, som från en gemensam historia, en radda existentiella scener med födelseögonblick och dödsfall. Bilder från en svensk fattigdom som hukar under ett 1900-tal av krig.