På andra språk är semester en tid då man inte har lov
Svenska skolbarn har gått på sommarlov åtminstone sedan tidigt 1700-tal. Vuxna däremot tar semester, vilket på flera andra språk betyder ”termin” – alltså den tid då man inte har semester.
Junii d. 20. Examinerades Piltarna av Högwördige H:r Doctor Arnell och fingo sedan Sommarlof til d. 17 Aug. med förmaning, at under Loftiden intet mindre än eljest 1 Fruchta Gud och gå flitigt i Kyrckian”. Så skriver rektorn för Sankt Jacobs högre latinläroverk i Stockholm i sin dagbok 1730. Det är det första belägget på ordet sommarlov i Svenska Akademiens ordbok. Listan fortsätter med att pojkarna skulle repetera vad de lärt sig under året, lyda sina föräldrar samt vara allmänt artiga och dygdiga.
Sedan dess har mycket förändrats, både i skolans värld och i samhället i stort. Men sommarlovet finns kvar – och heter likadant. Mor- eller farföräldrar som inte längre kan tala med sina barnbarn om skurlov, bakläxor, kvarsittning, läroverksadjunkter, kristendomsundervisning, morgonbön, ordning och uppförande, centrala prov, sång, teckning eller gymnastik har i alla fall sommarlovet att ta till som gemensam erfarenhet.