Författaren som ville vara sten
En uppsluppen pessimism var Tor Ulvens vapen mot förgängligheten och i utforskandet av det icke-mänskliga närmade sig den norske författaren det som upptar dagens ekologiska litteratur. Nu finns hans enda roman, ”Avlösning”, i svensk översättning.
Den norske författaren Tor Ulven tillhör den typ av aparta kulturfigurer som många dras till för att han ger prov på en litteratur som ter sig lika konsekvent som hans isolerade liv i Oslos ytterkanter. Att norsk samtidslitteratur tagit stora intryck av den lysande dysterkvisten i Årvoll hör inte bara ihop med en tragisk erfarenhet bakom orden, utan också en världsbild som lockar med föreställningen om en sanning. För hur mycket Ulven än dröjer vid miljöer där det mänskliga utplånats, så går det aldrig att bortse från den höglitterära stil som frambragt det öde landet, en elegisk humanism vars drivkraft inte är främst filosofisk, utan depressiv: man upplever att livet på jorden är inrättat efter ett och samma mönster eftersom man inte är kapabel till att finna en mening i tillvaron. Litteraturen blir ett verktyg för att skärskåda oket över oss, under det att upplösningen som zoomas in kanske blir en smula lättare att bära, en konstfärdig masochism som vill lära oss att njuta på nytt.