”Musiken har varit min räddning. När jag står där uppe på scenen glömmer jag allt”, säger Patricio Galvez.
”Musiken har varit min räddning. När jag står där uppe på scenen glömmer jag allt”, säger Patricio Galvez. Foto: Peter Claesson

”Vill att barnen ska få livet som Amanda aldrig fick”

”De är arga på mig”. Två månader efter att han hämtat hem IS-terroristen Michael Skråmos barn får han träffa dem alltmer sällan. Patricio Galvez är tillbaka i Göteborg där livet återgått till det vanliga, men där inget ändå är som förut.

Elisa Amorelli
Uppdaterad
Publicerad

Solen har precis gått ned och den rytmiska musiken strömmar från en överfull latinobar i centrala Göteborg. Publiken dansar i paljettklänningar, skrattar, flirtar och jublar när mannen i gråsilvrig kavaj kliver upp på scenen.

Det är svårt att föreställa sig att Patricio Galvez för mindre än två månader sedan befann sig mitt i ett läger i Syrien. Desperat famlade han runt bland ett 70-tal barn – alla undernärda i rader av spjälsängar, tittandes på honom med stora ögon. Bland barnen hittade han den blonda, blåögda pojken han tidigare bara sett på bild: den yngsta av sina sju barnbarn.