Gränserna är både fler och mer gränslösa
Förr räckte det kanske med en mur, i dag är det helt andra system som upprättar och bevarar gränser. En ny bok analyserar hur det amerikanska gränsskyddet blivit en global angelägenhet, men också hur den växande säkerhetsindustrin gör allt större anspråk på privatlivet och det offentliga rummet.
Gränser föreställer vi oss gärna som tydliga linjer som skiljer ett land från ett annat, din egendom från min. Den sortens gränser finns också, särskilt i områden där det pågår eller nyligen pågått konflikter. Ingen undgår till exempel gränspassagerna mellan de många självständiga stater på Balkan som ersatt det tidigare Jugoslavien. Det gäller även de sura gränsvakterna som sätter en ära i att köra lite extra med personer som har fräckheten att vilja resa in i grannlandet. Det fanns vid andra världskrigets slut sju gränser med något slags fysisk mur, stängsel eller barriär. Då Berlinmuren revs 1989 hade dessa ökat till 15 och i dag finns det åtminstone 77 sådana gränser, de flesta uppförda efter 11 november 2001. Givetvis är de till för att stänga folk ute, men ibland även inne – vilket var Berlinmurens huvudsyfte – men rätt ofta tycks de också bara vara markeringar av olika länders regeringar att de gör något, tar problem på allvar och bryr sig om sitt folk. Den verkliga säkerheten kräver i dag helt annan teknologi än primitiva gränsbefästningar.