Turkiets politiska historia ett varnande exempel
Oavsett om Turkiets ledare har varit sekulära eller religiösa har de förenats av dragningen till ett auktoritärt styre. Det menar i varje fall den svensk-turkiske journalisten Halil Karaveli i en ny bok, där han även ifrågasätter föreställningen att troende muslimer skulle ha undertryckts av kemalisterna.
Berättelsen om Turkiets politiska historia handlar för det mesta om kampen mellan sekularism och islamism. Det som brukar skildras är ett land vars befolkning kan sorteras in i två grupper: ”vita turkar” och ”svarta turkar”. De förstnämnda består enligt denna uppdelning av en välutbildad, västerländsk och borgerlig elit som vill tvinga på sina fattigare och religiöst konservativa landsmän en sekulär modernism. Ända sedan republiken grundades 1923 har de ”vita turkarna” styrt och med stöd av armén envetet försvarat det så kallade kemalistiska arvet efter landsfadern Kemal Atatürk (1881–1938).