RecensionNya filmer
Lysande inledning – sedan måste oinsatta googla
”Black widow” står inte på egna ben, utan ingår som en del i Marvel-världen. Anna Hellsten ser en film som är tillräckligt originell och självständig för att fungera – men som borde ha haft något kortare actionsekvenser.
Inledningen får en nästan att tro att man tittar på en reboot av thrillerserien ”The Americans” – en till synes vanlig kärnfamilj i 90-talets Ohio visar sig i själva verket vara en rysk spioncell. Mamma och pappa är informatörer, förenade i sitt uppdrag och inte i sin kärlek. De två döttrarna är varken döttrar eller ens varandras syskon, utan mänskligt stöldgods, utvalda att steriliseras och sen hjärntvättas till lydiga torpeder – widows – av den ondskefulle KGB-höjdaren Dreykov hemma i östblocket.
Efter att de blivit påkomna splittras familjen under traumatiska former, och när berättelsen sen hoppar 20 år framåt – till strax efter handlingen i ”Captain America: Civil war” – har en av döttrarna vuxit upp till Natasha Romanoff, enstöring och hämnare i rödhårig Scarlett Johansson-skepnad.