”Orgeln är som en orkester i ett instrument”

Flera rader med tangenter, trä- och silverpedaler, orgelpipor och register – det är mycket att ha koll på för Casimir när han spelar orgel.

Annie Ericsson
Publicerad
Casimir, 13, spelar orgel i Gustav Vasa kyrka i Stockholm. Efter gymnasiet vill han gå på en bra musikhögskola. Det finns en i Frankrike och en i New York som han är intresserad av. Foto: Emma-Sofia Olsson

Innan Casimir sätter sig på orgelpallen byter han skor. De påminner om vissa dansskor och har en mjuk sula med en hård klack. Skorna gör det enklare för honom att känna fotpedalerna, eftersom man inte bara spelar med händerna utan även med fötterna på en orgel. Gustav Vasa kyrka i Stockholm fylls snabbt av mäktiga toner som strömmar ur orgeln.

– Det bästa med orgel är att det är stort och maffigt att spela. Alla andra instrument känns mycket mindre och inte så märkvärdiga i jämförelse. Orgeln är som en hel orkester i ett enda instrument, förklarar han.

Skorna som behövs när man spelar orgel påminner om dansskor och har en mjuk sula med en hård klack. Foto: Emma-Sofia Olsson

Innan Casimir började med orgel spelade han gitarr, men han tyckte att instrumentet var för klent.

Casimir går på Lilla Akademien i Stockholm, som är en skola med musikinriktning. När han i trean fick möjlighet att välja ett till instrument var valet enkelt.

– Jag har alltid velat spela orgel. Min mormor är kantor och spelar orgel så det är från henne som idén och mitt intresse kommer.

Det som ser ut som pianotangenter heter manualer på en orgel. Man kan spela på en eller flera samtidigt. Foto: Emma-Sofia Olsson

När man spelar är det många olika delar att hålla koll på samtidigt. Förutom fotpedalerna i trä är det flera rader manualer, alltså det som ser ut som pianotangenter. I vissa stycken (låtar) använder man flera manualer samtidigt. Nere vid fötterna finns också mindre, silvriga pedaler som kallas koppel som man också använder.

– Jag övar mycket. Det är viktigt att veta hur man ska öva så att man inte gör samma fel gång på gång. En vanlig dag spelar jag ungefär två timmar, säger Casimir.

Casimirs övning har gett resultat och han har utvecklats snabbt. Han har spelat flera hundra stycken och han kan bland annat spela triosonater av Bach. Det betyder att han spelar tre melodier samtidigt, en med varje hand och en med fötterna.

– Jag har ganska lätt för stycken som andra tycker är svåra, men ibland har jag svårt för stycken som andra tycker är lätta. Jag tycker att triosonater är svåra men jag gillar dem ändå.

”Orgeln är en stor maskin, som ett levande hus”, säger Casimir. Foto: Emma-Sofia Olsson

Casimir har en aspergerdiagnos. Det tror han är anledningen till att han gillar orgel så mycket.

– Jag är bra på att göra flera saker samtidigt och kan vara mer fokuserad än andra. Jag är inte så utåtriktad som person men orgeln är ett väldigt utåtriktat instrument. Jag uttrycker mig bättre när jag spelar maffiga stycken. Jag tror inte att jag hade spelat eller ens gillat orgel om jag inte haft en diagnos, säger Casimir.

Det som Casimir tycker är svårast är att han blir nervös innan konserter.

– Jag blir nervös över att folk ska titta och lyssna på mig. Ibland är det jobbigare att spela för 50 personer än för 2 000, säger han och fortsätter:

– Orgelspelet betyder mycket för mig. Att spela orgel är väldigt roligt. Jag hoppas att jag kan bli organist och leva på att spela orgel i framtiden.

Prova på SvD Junior!junior.prenservice.se