Välkommen till Säter.
Välkommen till Säter. Foto: Staffan Löwstedt

”Var är skämskudden?” – lockropen som gör ont

Kung Carl XVI Gustaf var först ut med att ”sätta något på kartan”. I dag försöker varje kommun med självbevarelsedrift göra samma sak. Läs ett utdrag ur Christian Dauns nya bok ”Draksådd”.

Christian Daun
Publicerad

Den muntra förklaringen Att ”sätta på kartan” började bli ett begrepp på 1980-talet. Det är omöjligt att fastslå vem som först tog orden i sin mun, men en slagning i Mediearkivet indikerar att Olof Palme på sätt och vis var en pionjär. TT konstaterar i alla fall, i en artikel från 1982, att den forne statsministern ”gett Almedalen en plats på kartan”. Året därpå konstaterade en intendent i Göteborg att drottning Elizabeths besök ”sätter Göteborgs namn på kartan” och året därpå, 1984, motiverade vår egen kunglighet Carl XVI Gustaf sitt och Silvias Brasilien-besök så här: ”Det gäller att sätta Sverige på kartan.”

Första gången en politiker talade om att sätta en ort eller kommun på kartan? Det kan ha varit 1987. Då kampanjade i alla fall den värmländska småorten Ransäter för att bli ett nationellt centrum för populärvetenskap. Centrumet, som bland annat var tänkt att innehålla ett planetarium, skulle öka intresset för teknisk utbildning och forskning, hoppades man. Och det var inte bara en from förhoppning. Munkfors kommun, där Ransäter ingår, uppvaktade den dåvarande kulturministern Bengt Göransson med ett konkret förslag: om staten sköt till fem miljoner kronor så skulle kommunen svara för övriga femton. ”Det finns ett starkt intresse på orten. Och vi blir ett namn på kartan”, argumenterade Erik Gustafsson, som på den tiden var skolchef i Munkfors kommun.