Vad gör du för barnen, Åsa Regnér?

Åsa Regnér (S) är Sveriges äldre-, barn- och jämställdhetsminister. Precis som alla ministrar är hon väldigt upptagen. SvD Junior fick en stund med henne när hon var tillbaka på jobbet efter jul­ledigheten.

Johanna: Du är minister över tre stora områden. Varför har barn bara en tredjedels minister i stället för en hel?

–  Den frågan ska man egentligen ställa till statsministern som är den som formar regeringen. Jag tycker det är bra att jag har koll på lagstiftning och resurser – pengar – på mer än ett område. Jag ansvarar ju till exempel för hela socialtjänsten. Det gör att jag slipper förhandla med någon annan minister i frågor som rör socialtjänsten eftersom den ­ministern är jag.

Samuel: Många tycker att statens pengar fördelas orättvist. Tycker du att man borde satsa mer på barn?

–  En av de saker som bekymrar mig mest i Sverige är de ekonomiska klyftorna mellan barn, och vi vill minska skillnaderna. Vi har fattat en rad beslut som ska göra det bättre för barn, till exempel får de kostnadsfria glasögon, ökat underhållsstöd (mer pengar) till ensamstående föräldrar och fler sommarlovs­aktiviteter ute i kommunerna.

Johanna: Du vill införa barnkonventionen som lag i Sverige. Varför är det viktigt?

–  Barns rättigheter behöver stärkas i verkligheten. Skulle barnkonventionen bli lag är det en viktig markering om att barns rättigheter ska ha en stark ­ställning.

Samuel: Vad skulle det bli för skillnader jämfört med i dag?

–  Vårt grannland Norge har infört barnkonventionen som lag, och vi tittar mycket på hur de jobbar. Där kan man se att kunskapen om barns rättigheter har ökat. Det tas hänsyn till barn på ett annat, bättre sätt när domar och myndighetsbeslut fattas.

Johanna: Vilken fråga tycker du är viktigast för barn?

–  Jag försöker träffa barn för att fråga vad de tycker, och se vad de har för behov. Det är viktigt att skolan fungerar bra, rätten till utbildning är väldigt viktig. Och att minska de ekonomiska skill­naderna.

Samuel: Regeringen har bestämt att man ska försöka spara in pengar på det som kallas assistans. Har reglerna blivit så som ni tänkt?

–  Nu är det inte så att vi har ­infört strängare regler, utan vi håller på att se hur det fungerar över landet. Det jag är ute efter, särskilt när det gäller barn, är att beslut ska fattas lika över landet – det ska inte vara någon skillnad beroende på var man bor. Det ska Försäkringskassan ha koll på.

Johanna: Många barn är arga på dig för assistansen. Vad vill du säga till dem?

–  Det finns två delar i den här frågan. Den ena är att jag vill att pengarna inom LSS (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) ska användas just till assistans. Inte till reklam som det gjorts ibland inom den privata assistansen. Den andra delen är lagstiftningen om LSS. Jag vill att det ska vara tydligt om man har rätt till LSS eller inte. Regeringen har inte ändrat lagstiftningen och det är inte vi som bestämmer i de enskilda ­fallen.

Förra året förlorade 400 personer sin rätt till assistans, enligt ­siffror från Riksförbundet för rörelsehindrade barn och unga. Många av dem, som Justus, 15 år, på ­bilden ovanför, var barn.