Schyst eller inte – hur är du på nätet?

Efter terrordådet i Stockholm fick Noel en bild i ­telefonen där det stod ”varning”. Nästa bild visade ett av ­offren på Drottninggatan.

–  Jag skrev direkt till min kompis: ”Ta bort bilden!”. Det var fler som sa till och personen tog bort bilden, säger Noel.

Han blev inte rädd men han tycker inte att man ska dela ­sådana bilder av respekt för de drabbade och deras familjer.

Det håller Johanna Stenius och Petra Jankov med om. De har skrivit boken ”På skärmen” som vänder sig till barn. Junior­reportrarna Noel och Leah intervjuade dem om vad som är okej att dela på sociala medier och inte.

–  På sociala medier händer allt så snabbt, särskilt när något stort och allvarligt händer, som terrordådet. Det är viktigt att inte dras med och dela vidare ­saker som man inte vet vad de kommer ifrån, säger Johanna.

–  Tänk igenom: Har du rätt att lägga ut bilden? Kan du stå för den? Är det okej om den sprids vidare? säger Petra och påminner om att inte lägga ut bilder på ­andra utan att fråga först.

Leah: Hur tycker ni att man ska bete sig på sociala medier?

–  En bra regel är att behandla ­andra som man själv vill bli behandlad. Skriv snällt och hjälps åt mot det taskiga. Är det något du inte skulle säga till personen om ni träffades, så betyder det att du inte ska skriva det heller, säger Johanna.

Noel: Vad ska man göra om man blir utsatt för något?

–  Berätta alltid för en vuxen eller en kompis. Jobbiga saker blir värre om man bär på dem själv, säger Petra.

Hon och Johanna tipsar om att elaka kommentarer kan man ta bort, anmäla hos den som är ansvarig för appen eller så kan man blockera avsändaren. Handlar det om hot ska man skärmdumpa för att spara som bevis och anmäla det som hänt hos polisen.

Både Leah och Noel har fått läskiga kedjebrev. Ofta står det att något hemskt kommer att hända om man inte delar breven vidare.

–  När jag var yngre fick jag ett kedjebrev där det stod ”Jag heter Sebastian och jag är död”. Jag blev jätterädd, säger Leah.

Skulle hon ha fått det i dag hade hon inte delat det vidare, för nu vet hon att det inte var sant och hon vill inte skrämma andra.

– Spöken har ju inte telefoner, säger hon och skrattar.

–  Precis, man behöver förstå att kedjebreven inte är farliga, de är mer som en saga som skickas runt, säger Johanna.

–  Och de kan bara stoppas om man inte delar dem vidare, säger Petra.