Bortglömd banbrytare får hjärtat att slå snabbare
Axel Törneman var vida berömd och omsusad under sitt korta liv, men blev med åren märkligt bortglömd. Fredrik Sjöberg läser Anita Theorells praktfullt stora biografi över den banbrytande konstnären och finner den väl värd sin vikt.
Axel Törneman, Nattcafé, 1906, Thielska Galleriet. På Thielska Galleriet pågår utställningen till den 6 juni.
Axel Törneman, Gudrun, 1904, privat ägo.
Axel Törneman, Självporträtt, 1904, Thielska Galleriet.
Axel Törnemans farmor arbetade i ungdomen på en finkrog som frekventerades av Karl XIV Johan och med åren födde hon ett par barn som adopterades bort – och som senare fick viss försörjning av kungen. Så gick det till på den tiden, och vi upplysta människor lyssnar förstås inte på skvaller, men den som skriver biografier kan ändå ha glädje av sådan information. Läsaren också, är jag rädd.
En förmildrande omständighet är att saken rullades upp här i SvD, närmare bestämt i en artikel 1965 av Törnemans gamle vän Sigge Bergström. ”Tidigt anade jag förekomsten av främmande blod i familjen och gissade på franskt inslag.” Nåväl, det var ju inget ovanligt. Ibland får jag intrycket att man på slottet hade en hel stab som inte gjorde annat än postade penninggåvor till de ständigt lika fortplantningsbenägna regenternas barn på bygden.