Häng med på skattjakt – med gps
Visste du att det finns små gömmor utomhus som vem som helst kan leta efter? Allt som behövs är en mobiltelefon eller gps.
Vi sicksackar fram mellan träden. Elias, Maja, Ebba och Valeria kollar avståndet i sina gps:er: här någonstans borde det vara.
– Jag hittade den, ropar Ebba efter en stunds letande och drar fram en pytteliten svart plastråtta under en granrot.
Vi är på geocaching med Friluftsfrämjandet i Trollskogens kyrkoreservat i Järna. Och råttan som Ebba hittat är ingen vanlig leksak – inuti finns ett litet plaströr med en pappersremsa.
– Geocaching är som ett slags skattjakt, förklarar Ebba. Man letar med gps efter olika skatter.
Ledaren Torbjörn Pettersson antecknar datum och barnens geocaching-alias på pappersremsan och lägger tillbaka den i röret. Råttan göms igen på samma plats och så börjar jakten efter nästa geocache (skatt eller gömma).
Vad är roligast med geocaching?
– Att hitta en cache, säger Valeria. När man hittat en känner man typ: ”Yay, jag hittade en. Nu ska jag …”
– … skryta, fyller Maja i och skrattar. Jag brukar mest hänga på de andra. Om jag hittar någon blir jag glad och förvånad.
Friluftsfrämjandets barn- och ungdomsgrupp i Järna brukar leta geocacher flera gånger per termin. Oftast gör de det vid sidan av andra aktiviteter, men de anordnar också rena geocaching-utflykter. Skattjakten bygger på samarbete, men det brukar bli lite tävlan inom gruppen.
– Några är bra på att hitta i träd, andra är bra på att hitta under rötter, säger Elias.
Skatterna kan vara gömda på många olika ställen. De som finns i stadsmiljö är oftast svårast att hitta, tycker Ebba, och berättar om en klurig gömma som hon hittade i Stockholm.
– Den såg bara ut som ett lock på ett elskåp. Men den gick att ta av, säger hon.
Både hon och Elias geocachar på egen hand ibland. Då använder de en app där det finns information om cacherna.
– Jag har tagit alla i min närhet nu, så jag behöver åka en liten bit för att hitta nästa, säger Elias.
Gömmorna ser olika ut. En del innehåller mer än bara en pappersremsa.
– Jag blir gladast om jag hittar saker som man kan byta med. De cacherna är lite större, som en burk ungefär. Det kan ligga små leksaker, klistermärken eller pärlor i den, berättar Maja.
Tar man en sak ur en gömma måste man lägga dit en ny. Så barnen brukar alltid ha med sig lite småprylar att byta med när de geocachar.
Borde fler barn testa geocaching?
– Ja, det är kul när man får den där glädjen och känner att man lyckats, säger Valeria.
– Det är bra att folk kommer ut nu i coronatider och inte bara sitter hemma. Då kan man umgås på ett säkert sätt ute, säger Maja.
