Herr Putin ber om er snara "förståelse"

Svenska röster hörs nu som vill ”förstå Ryssland” – inte förklara utan just förstå, i vilket innefattas ett medgivande, ett instämmande. ”Jag har förstått er”, sade Charles de Gaulle i ett berömt tal 1958 på besök hos sina landsmän i Algeriet, som ville ha honom som president och stärka kolonialväldet. Varpå han for hem, blev president och svek dem genom att avveckla det franska kolonialstyret. Inbördeskrig hotade.

Om det är den sortens ”förståelse” de svenska rösterna eftersträvar när det gäller Ryssland är jag med; om vi nu alla med en röst förkunnar att vi ”förstår Putin” kanske han slutar invadera grannländer och föra utrotningskrig. Universellt ”förstådd” tar han hem trupperna från Syrien och östra Ukraina, återlämnar Krim och Georgiens avstyckade republiker, avslutar förtryckarregimen i Tjetjenien och uppladdningen mot Baltikum, samt slutar suga ut sitt eget folk. Då kan säkert den norska Nobelkommittén bidra till förståelsen genom att tilldela honom ett fredspris, tillsammans med någon annan blodig diktator.

Det vore ett värdigt slut innan han drar sig tillbaka till något välbevakat palats i Långtbortistan eller var han kan tänkas försöka gömma sig undan hämnare.

Men de som vill ”förstå Ryssland” behöver förklara vilket land och folk å vilkas vägnar de uttalar sig. Är det den gamle nationalistideologen Ivan Iljins ”det finns bara två länder i världen – Ryssland och icke-Ryssland”? Eller är det Igor Strelkovs?

Den senare FSB-officeren blev världskändis för två år sedan när han gjorde slag i saken och med militärt våld tog över staden Slovjansk i östra Ukraina i inledningen av den reguljära ryska invasionen. Som krigshjälte i Kremls propaganda blev han snabbt ”förstådd” av många i Ryssland och bland dem i Europa som ville ”förstå” hans motiv – att återupprätta imperiets stolthet genom att ockupera och döda i andra länder.

Färre ”förstod” hans uttalanden i mars i år när Strelkov, den förre ”försvarsministern i folkrepubliken Donetsk”, uppges ha förklarat att separatisterna bara hade åstadkommit elände. Allt i de ockuperade områdena hade försämrats när ett nytt oligarkvälde hade upprättats, en karikatyr av styret i Kreml: allt till eliten, inget till folket, mycket skådespel men litet bröd.

Dessa anmärkningsvärda uttalanden på tvärs med Kremls propaganda som så många svenska röster vill att vi nu ska ”förstå” väckte föga uppmärksamhet i Sverige eftersom de inte stämde med den officiella berättelsen. Och kunde man lita på källorna?

Strelkovs utspel hade kunnat avskrivas som ännu ett tvivelaktigt försök till desinformation – skruvat, det medges, men det är mycket i den världen – eller som ett led i något ränkspel i Moskva, dolt för omvärlden. Om det inte vore för söndagens intervju med Strelkov i brittiska The Guardian.

Utan armé bakom sig är hans uttalanden ovanliga fenomen, i det att han förutspår att Putin-systemet oundvikligen är på väg mot kollaps. ”Vi vet ännu inte hur, och inte när, men vi vet säkert att det kommer att kollapsa, och hellre förr än senare.”

Tidningen förklarar sammanhanget som att den marginaliserade före detta krigshjälten Strelkov hamnat i onåd efter att ha varit för frispråkig, okontrollerbar för systemet, och därför svartlistats från medierna. Så kom en bekräftelse på detta i förra veckan i form av hans varning om kommande resningar och blodspillan inne i Ryssland.

Nå, så lät även den ryska exil-intelligentian i Europa under 70 år i det första kalla kriget (1917-1989). Strelkovs motiv kan man bara spekulera om, men den förklaring han ger har sin inneboende logik – besvikelsen över att Putin inte genomförde det hans retorik hade utlovat, att återföra hela Ukraina till det (krympta) ryska imperiet för återvunnen storhet. Det var ju så Strelkov och många med honom hade ”förstått” de Gaulle, förlåt Putin:

”Han korsade Rubicon, men stannade oväntat och ologiskt. Han retirerade inte men avancerade inte heller. Han har inga idéer och ser ut att vänta på ett mirakel. Han sitter fast mitt i ett träsk.”

Strelkov uppges identifiera sig med de vita generalerna från inbördeskriget som stred mot bolsjevikerna. Om han överlever sina uttalanden väntar en utredning på honom i den internationella brottmålsdomstolen i Haag, för krigsförbrytelser i Ukraina. Med tanke på att han medgivit handlingarna och åberopat att det i Stalins anda stärkte disciplinen lär han väl inte bli nationens hjälte igen.

Särskilt inte som Kreml nu har skaffat sig ett eget kejsargarde som skydd mot eventuella försök till statskupp från sådana som Strelkov och likasinnade nationalister som trodde att Putin menade vad han sade och föraktar hans tövan.

Men ska vi nu ”förstå” Strelkov eller Kreml – eller är det bara Kreml som är ”Ryssland”? Och vad med det ”andra” Ryssland, det som vill vara demokratiskt och europeiskt? Om svar vi ber alla nödiga Putin-versteher.

MATS JOHANSSON är författare till Kalla kriget 2.1 – Onda imperiets återkomst och redaktör för Säkerhetsrådet.

Redaktionens lästips! Upprustning i väst är enda lösningen på den ryska aggressionen, hävdar Andrew Michta i The American Interest.